Vårt demokratisystem

HELT ENKELT

All offentlig makt utgår från folket

Trots grundlagen är folkets makt ersatt av och med en skara partipolitiker som styr och ställer precis som de vill. 

DET RÄCKER NU! I decennier har yrkespolitikerna byggt ett regelverk/demokratisystem som vi i tillitens namn varken valt eller riktigt känner till. Partipolitiker är våra anställda uppdragstagare – inte våra makthavare. 

Vi måste helt enkelt byta demokratisystem som ger och vidmakthåller det svenska folkets offentliga makt.

EN RIKTIG DEMOKRATI med kontrakterade samhällstjänster-/leveranser och samverkan för ökat välmående. Tredjepartsgranskning och författningsdomstol. Kontrollerad lobbyverksamhet och betalningsmedel utan lönsamma privatbanker.  

Tänk sakfrågor utan politiskt käbbel. Samarbete, transparens och meningsfull sysselsättning. En demokrati där den högsta beslutsnivån är det svenska folket.

SAMMANFATTNING

Vår demokrati har ett allvarligt systemfel. Demokratisystemet ägs av uppdragstagarna – de politiska partierna – med villkorslös makt över folkets skattemedel och välmående.Ägarskapet av demokratisystemet förs över till medborgarna. Som uppdragsgivare och finansiärer och ska de styra uppdrag, mandat och ansvar – samt fastställa samhällskontraktet.

VARFÖR: Vår fria vilja och framtid står på spel
Varje människa föds med fri vilja. Med skattemedel delegeras en stor del av denna vilja till framröstade politiska partier. 

Skattmedel ska användas av offentliga verksamheter för allas bästa med målet att öka människornas välmående. Verkligheten visar att välmåendet minskar utmed hela livskurvan – partipolitikerna utför inte vår vilja.

Vi lever i detta systemfel tills grundlagens All offentlig makt utgår från folket är verklighet. Att upplysa varandra, tänka och välja framtid är allas fria val och ansvar – och nu behövs alla.

VAD: Medborgarna blir ägare av demokratisystemet
Som finansiärer äger medborgarna problemet och ansvaret för villkor och uppdrag för de politiska och offentliga verksamheterna – och som huvudman att kontrollera och säkerställa att fastställt samhällskontrakt och uppdragsansvar utförs.

HUR: Två riksdagsval i ett
Att konsekvent skilja demokratisystem från partipolitik möjliggör för väljarna att i riksdagsvalets systemval rösta fram ett medborgarägt demokratisystem utöver riksdagsvalets partival. 

När demokratisystemet är på plats avgör systemvalet vilka förändringar som ska införas. Politiska frågor/sakfrågor väljs och genomförs nu i det nya demokratisystemet.

Medborgarägt demokratisystem – översikt

  1. Medborgarna är finansierande uppdragsgivare som med stöd av Nationellt och lokala medborgarkontor är en aktiv förstapart som förvaltar demokratisystemet och samhällskontraktets avtalade tjänster
  2. Uppdragstagarna är som andrapart personligt leveransansvariga för samhällskontraktets samhällstjänster
  3. Tredjepartsgranskning med professionell och neutral bedömning av samhällskontraktets alla offentliga verksamheter och leveranser
  4. Etisk uppförandekod ger ansvarig ledning och tjänstemän moraliskt stöd och medborgarna grund för korrigerande åtgärd
  5. Anställningsprocess av nyckelpersoner med vetorätt mot olämpliga personförslag och anställningsvillkor
  6. Informationstjänst med önskade fakta om tjänsternas levererade värde och utfall av beslutade förändringar och reformer
  7. Förändringsprocess som ger överblick och beslutsunderlag för hur de påverkar avtalade tjänster, medborgare och ekonomin/samhället i stort – där medborgarna är högsta beslutsinstans.
  8. Kontrollsystem är uppdragsgivarnas verktyg som ser till att lagar följs, pengar används effektivt och hindrar korruption och slöseri
  9. En värdedriven struktur inom all offentlig verksamhet sätter välmåendet och utförarna i centrum
  10. Grundlagar och värderingar skyddas genom inrättande av författningsdomstol

Detta krävs för att i verkligheten utöva makten som enligt svensk grundlag utgår från folket/medborgarna.

Visionen är ett öppet och harmoniskt samhälle med välmående och ansvarstagande människor där demokratin är en förebild genom samverkan för allas bästa.

VARFÖR - Fakta om systemfelet och nuläget

Den representativa demokratins mandat avser genomförandet av de politiska partiernas valprogram (prioriteringar) som medborgarna röstat fram – inte mandat att besluta om demokratisystemet.

Demokrati handlar om regelverk kring samarbetsformer, roller och ansvar. Befolkningen avgör hur de ska styras – hur uppgifter och mandat/makt och ansvar för genomförandet ska fördelas. 

Medborgaren – Håller du med om detta? 
Statsvetaren
Jag är den siste att kritisera den representativa demokratin.
Medborgaren – Hmm, men kan du besvara en fråga? 
StatsvetarenJa, självklart.
Medborgaren – Ska framröstade representanter bestämma demokratins utformning?
Eller ska de strikt följa det medborgarna röstat fram – den politik som ska genomföras – men enligt ett regelverk som medborgarna också röstat fram?
Statsvetaren – Intressanta frågor ...

Denna programpunkt beskriver nuläget. Fokus är inte att lista problem/fel utan att fånga och lära inför utveckling av önskat demokratisystem. Öppet kritiska statsvetare som vill bidra till det nya demokratisystemet efterlyses.

Verkligheten är att medborgarna varken röstat fram eller på annat sätt påverkat demokratisystemets regelverk. Inte nu och inte för 100 år sedan. Det bestäms istället inom gruppen av politiska partier. Demokratisystemets betydelse och regelverk är därför dåligt belysta och kända av medborgarna. 

Betydelse: De politiska partierna med egenvalda politiker (partipolitiker) är makthavare genom att fritt bestämma regelverket för tillgång till medborgarnas skattemedel och uppdrag. Val av politiskt parti är betydelselöst.

Partipolitikernas villkorslösa makt över medborgarna med medborgarnas egna pengar är en realitet. Trots att medborgarna är finansiärer och därmed äger problemet är de maktlösa. De kan varken påverka samhällets funktion eller sitt eget välmående. Demokratisystemet har ett fundamentalt systemfel – ett moment 22.

Systemfelet åsidosätter grundlagen: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och ”Riksdagen är folkets främsta företrädare”. För att medborgarnas offentliga makt ska bli verklighet måste demokratisystemet ägas av folket/medborgarna. Först då …

  1. representerar politikerna medborgarna på medborgarnas uppdrag och villkor – med ett tydligt och verkligt samhällskontrakt som våra anställda uppdragstagare.
  2. har medborgarna koll på hur de valda politikerna klarar ansvaret för de mandat och uppdrag som röstats fram i EU-val och till riksdag, regioner och kommuner. 
  3. kan ekonomisk demokrati upprättas bland annat genom att riksbankens räntefria svenska kronor ersätter bank-kronorna (= skulderna).

Politiska partier som systemägare/makthavare – konsekvenser

Partierna är ekonomiskt oberoende genom att sedan 1960-talet tilldela sig själva allt mer partibidrag. Se demokratiutredningen 2015. Dagens åtta partier delar varje valperiod ut runt 6 000 miljoner av skattemedlen till sig själva – villkorslöst. En tredjedel av dessa går till kommun-nivån ”för att främja den lokala demokratin”. 

Verkligheten är att partiernas legitimitet och förmåga att representera medborgarna är förlorad eftersom

  1. de använder pengarna för stärka sin interna verksamhet – inte demokratin.
  2. de har allt färre medlemmar som stödjer verksamheten.
  3. representerande politiker minskar närvaron och dialogen med medborgarna – för att istället
    • prioritera och träna sina handplockade partipolitiker i mediehantering.
    • använda kommunikatörer i politisk och offentlig verksamhet för att styra opinionen.
  4. demokratin ersätts, utan risk för negativa konsekvenser, med politisk makt eftersom vi saknar
    • legal författningsdomstol.
    • regelrätta tredjepartsgranskningar av all offentlig verksamhet.
    • regelverk för hantering av sekretess.
    • legalt politikeransvar för de beslut som tas i regering, regioner, kommuner.
    • legalt tjänstemannaansvar för de beslut och åtgärder som vidtas.
    • regelverk för insyn i kontakter mellan näringsliv och offentlig verksamhet (lobbyism).
    • regelverk för övergång till/från offentliga uppdrag och näringsliv
    • regelverk för utnämningar med legalt krav på skicklighet/kompetens inom all offentlig verksamhet.

Istället för att representera sina väljare är partipolitikerna lojala mot det parti som utser dem – dvs partiernas föreningar utser i en sluten/intern process vilka som blir valbara (får kandidera) i kommun-, region- och riksdagsval.

Lojaliteten till partiernas ledning bibehålls genom att partiet

  • kräver en kandidatförsäkran – ett personligt avtal med partiet om hur de ska agera i sin framtida politikerroll
  • har total makt över varje politikers framtida karriär och ekonomi – genom utnämning/utfrysning
  • behåller de skattemedel som avsetts för politikernas egna utredningar (kanslibidrag) och vingklipper därmed oönskade initiativ

Ledamöterna i EU, riksdag, region och kommuns som tar alla beslut i samhället är i praktiken kontrakterade av partierna. Bara de följsamma och tysta ”knapptryckarna” är kvar.

Lite mer detaljerat finns tio centrala konsekvenser

  1. Medborgarna existerar inte som en aktör/part inom demokratisystemet.
    • Exempelvis vilken information som medborgarna behöver, redovisning av skattemedel och värdet de skapar, rekrytering och anställningsavtal för nyckelpositioner.
  2. Medborgarens möjlighet att påverka har begränsats till en valsedel vart fjärde år där valets betydelse är noll:
    • Medborgarnas beslutsunderlag – partiernas valprogram är icke bindande löst utformade löften.
    • Istället för beslutsunderlag får medborgarna marknadsförd propaganda, inbördes käbblande politiker och röstfiske.
    • Valresultatet används fritt vad som än har sagts i valrörelsen
  3. Politiker granskar varandra – regelrätta tredjepartsgranskningar med öppen uppföljning av förbättrande åtgärder saknas.
    • KU:s granskning medför prickning som upprepas om förbättring uteblir. Ett exempel är UD:s överutnyttjande av sekretess.
    • Kallelse till KU behöver inte hörsammas – legal grund saknas.
    • I kommuner granskas allt utom bokföringen av partipolitikerna själva. 
  4. Alla beslut ses som demokratiska – vad politikerna än beslutar. Exempelvis
    • fullfölja/ta om beslut trots att det går emot domslut – kallat domstolstrots.
    • att slösa bort medborgarnas pengar utan krav på beslutsunderlag.
    • att bestämma vad som beläggs med sekretess.
    • decennier av demokrati- och maktutredningar har beslutats att bli ”hyllvärmare”. 
  5. Ministerstyre ska inte förekomma men är inbyggt i systemet. Partierna förlänger sin makt genom att utnämna lojala personer till nyckelpositioner i offentliga myndigheter/verk/domstolar/högskolor – med makt över deras ekonomi och karriär – en makt som finns kvar oberoende av valresultat.
    • De politiska partierna enats om följande skrivning i Lag om offentlig anställning, under Bedömningsgrund för anställning:

      Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

      ”Något annat” är ett slarvigt uttryck för ”som det behagar”.

  6. Medborgarna saknar insyn och information som är anpassad för dem som finansiär/huvudman, uppdragsgivare och användare av tjänster. Offentlighetsprincipens värde begränsas/upphör när
    • den utesluter hemligstämplade dokument – en metod att minska insyn som trots kritiserad överanvändning fortsätter.
    • den avser information på dokumentnivå. Bara att rent fysiskt få en samlad bild kräver erfarenhet och resurser som få medborgare kan ställa upp med.
    • den information som behövs för att förstå och se samband är spridd över stat, region, kommun och överstatliga organ som EU och FN. Att kunna dra slutsatser är närmast omöjligt för en enskild medborgare.
    • när myndigheter som SIDA har upphört att redovisa sin årliga verksamhet med siffror och resultat.
    • den endast avser ex externa rapporter – inte underliggande arbetsdokument. Ex hanterades hela omläggningen till en polismyndighet som arbetsdokument och är inte öppna.
    • varje förfrågan ska bedömas och att betalning ofta krävs för att tycka ut och sända uppgifterna i pappersform.
    • den inte avser forskningsrapporter trots att de helt eller delvis finansierats med skattemedel.
  7. Medborgarna saknar möjlighet att ställa ansvariga politiker till svars.
    • Utan transparens, information och insyn kan inte ansvar utkrävas – fakta om korruption och brister förblir okända.
    • Politiker i beslutande församlingar (riksdag, region, kommun) tar alla beslut utan personligt ansvar – Brottsbalken 20 kap. 1 § 3 st.
      Detta gäller även lagstridiga beslut. Grundlagens ”allas likhet inför lagen” är satt ur spel.
    • Slarv och slöseri kan fortgå eftersom medborgare inte ens kan misstroendeförklara politiker. Den möjligheten har bara andra politiker.
  8. Medborgare som får rätt av JO i sakfrågan lämnas utan juridiskt stöd medan felande myndighet/stat får fullt juridiskt stöd genom JK. Obalansen förvärras av att JO:s utlåtande är en rekommendation som inte behöver följas.
    • Enskilda medborgare måste i dessa fall driva sakfrågan mot sin egen myndighet/stat med egen tid och riskera egna pengar. 
    • Lite vid sidan av men i denna uppmuntrande HD-dom ges en privatperson rätt mot i detta fall Skatteverket som begärt prövning i HD. Användning av skattemedel till jurister är skrämmande. 
  9. Områden utan granskning, insyn eller svagt regelverk ökar risken och lockelsen för accelererande illojalitet mot huvudmannen-medborgarna. Korruptionen blir i dessa fall ett mönster. Exempel:
    • Dialog mellan politiska och kommersiella intressen genom en allt större och etablerad lobbyverksamhet.
    • Övergång mellan offentliga uppdrag och privat verksamhet 
  10. Sverige tappar och är nu sämsta nordiska land i återkommande mätningar av korruption. Brister kvarstår och nya tillkommer. Till detta kommer EU:s egna rapporter om stora kostnader för korruption – som fortsätter att öka. Nu lyfter till och med Expressen det smolk som finns.  

Medborgare som inte medvetna om ovanstående tror att vi har en demokrati. 

Politikerna är

  • allt mindre uppdragstagare med leveransansvar av samhällstjänster trots att de får använda medborgarnas pengar för just detta.
  • alltmer makthavare som ägare av demokratisystemet sett till så att de utan personligt ansvar, insyn och risk fritt använder medborgarnas pengar.

Sammanfattning: Försämrad välfärd och tilltro och legitimitet
Samhällstjänsterna som ska möta medborgarnas behov under livskurvan uppvisar allt fler och större brister. Istället för att öka välmåendet blir det allt sämre – trots fortsatt högt skattetryck. 

Medborgarna är huvudman för all offentlig verksamhet. Trots det har de ingen koll på vad de får ut för sina pengar. De kan inte påverka politikernas uppdrag, ansvar och befogenheter. De kan inte påverka de politiska partiernas val av politiskt valbara kandidater. De får ingen oberoende information om den offentliga verksamhetens värde/nytta. De utsätts för yrkespolitikernas opinionsbildning  istället för att bli lyssnade på.  

Tilliten i samhället tynar bort tillsammans med legitimiteten för nuvarande (o)ordning i demokratisystemet. Finns tilltron till att politikerna ska vända detta rätt? Vill de som byggt ett system de tjänar på byta ut det? Vad händer om tilliten fortsätter att falla? Vad händer som detta system får fortsätta?

Rätta till systemet – inte symptomen

Vi har ett systemfel i demokratin – och precis som en fabrik som stansar felaktiga skruvar är det bättre att rätta till fabriken än att laga skruvar.

Bara när det felaktiga demokratisystemet och dess förvaltning ersätts med ett nytt system kommer konsekvenserna ovan rättas till.

VARFÖR - Vi måste agera nu

Inte vårt fel, men vårt ansvar

Det som räknas är det vi gör nu. Vi föddes alla in i dagens demokratisystem – ett system som nu behöver bli just vårt – medborgarägt. Med dyrköpta erfarenheter från dagens system kan vi bygga ett riktigt bra.

Ett system där leveranser från våra uppdragstagare – politiska och offentliga – ökar vårt välmående. 

Vi vänder oss till dig som tycker/vill:

  1. Att samhällstjänsterna och partipolitikerna finns för medborgarnas bästa
    • Att samhällskontraktet som partipolitikerna ingår ska vara ett service- och leveransavtal – och inkludera ansvarsutkrävande. 
    • Att samhällskontraktet som medborgarna ingår förutsätter att de ska se värdet av skatter/avgifter som tas från livsinkomsterna – vad medborgarna får för sina pengar.
    • Att maktmissbruk, undanhållande av information och slöseri med medborgarnas pengar är allvarligt – och aldrig tillåts.
  2. Att det demokratiska regelverket, demokratisystemet, ska säkerställa grundlagen – att makten utgår från folket.
    • Att demokratifrågor ska skiljas från och hanteras separerat från partipolitik-/sakfrågor. 
    • Att medborgarna inte ska styras av en skara partipolitiker som är våra uppdragstagare.
  3. Att medborgarna ska ges visioner och trovärdiga lösningar.
    • Att klagomål och strömmen av fel och problem åtgärdas och följs upp med förbättringar. 
  4. Att alla i ledande roller är moraliska förebilder.
    • Att partipolitikernas utspel och käbbel istället för ansvarstagande är skadligt för samhället.
    • Att värdegrund är åsikter och ska ersättas med etik (uppförandekod, regelverk och lagar).

1954 år regering skrev

Det demokratiska systemet måste äga arbetsduglighet för att kunna lösa de nya problem, som samhällsomdaningen för med sig.

Samtidigt utgör en aktiv folklig kontroll över regeringsmakten en förutsättning för att demokratiens jämlikhets- och rättfärdighetsideal skall kunna förverkligas. Detta innebär icke endast att det måste finnas organisatoriska former, som ger människorna möjlighet att göra sitt inflytande gällande. Det fordras också, att de beslutande organen står i en så intensiv och allsidig kontakt med folkopinionen, att medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som fattas.
Försummas denna sida av samhällsomdaningen blir följden att människorna känner sig maktlösa inför den samhällsorganisation, som de själva skall styra.

Detta synsätt har gått förlorat på ett sätt som bara kan ske i en demokrati där många gått vilse och sviker både sig själva och medborgarna. Detta gäller

  • politiska partier med sina odemokratiskt utsedda frontfigurer/ politiker som finns på vallistorna
  • ansvariga inom dryga 750 offentliga enheter (GD/ledning) som politikerna utsett och sedan är lojala med.
  • ansvariga och utförare inom massmedia, public service, rättskedjan och banker.

Överlöparna är många.

Folkets makt utgår inte längre från folket som grundlagen föreskriver – folket makt togs över av en grupp politiker som gjort makt över folket som sitt yrke. Däri ligger deras skicklighet – att behålla makten under ett sken av demokrati. Folket har trott på skendemokratin och låtit sig duperas.

Försvaret av vår demokrati

Det sägs att varje generation måste försvara sin demokrati. Ett påstående som nu är påtagligt korrekt. Under 70 år, ca tre generationer, har många politiker vänt ryggen åt medborgarna för att istället lockas av och bli lojala mot ”makten”.

Medborgarna har haft tillit och är bekvämt invaggade i tron att politikerna vill deras bästa. Uttröttade av långa arbetsdagar och oro för sin framtid tvingas de betala över 70 % av sin livsinkomst i skatt. Nu minskar tilliten och är helt raderad hos allt fler som ser vad som sker under ytan. Politikerförakt är inte ett nytt ord men får allt allvarligare konsekvenser.

Vi riktigt illa ute – vår hälsa, ekonomi, fria vilja och ytterst vårt människovärde är inom kort förlorade.

Upplysning och folkrörelse
Medborgarna som uppdragsgivare och ägare av problemen måste agera för att få stopp på uppdragstagarnas tillskansade makt. För att lyckas måste vi upplysa varandra. Så kallade alternativa media och kanaler bidrar. Insikter och andra perspektiv än den officiella versionen är grundläggande. Vad behövs mer?

Stoppa brottet mot mänskligheten …
Det har gått så långt att medborgarna i flera länder söker vägar för att rättsligt pröva brott mot mänskligheten för mänskliga och ekonomiska skador som orsakats politiska beslut under exempelvis rubriken Covid-19. Domslut enligt Romstadgan har 29 november 2020 levererats och fler domslut är på väg. Peoples Court etableras. 

Vi medborgare måste resa oss och stoppa alla som sviker förtroendet och medverkar till sveket. Vi behöver vara insiktsfulla och medvetet medvetna om sakernas tillstånd – och fridfullt använda vår fria vilja

… och inför ett nytt demokratisystem 
Medborgarna som huvudmän tar över ansvaret för utformningen och förvaltningen av demokratisystemet. Det är en samlande åtgärd – oberoende av politik, religion eller andra åskådningar. Medborgarna samarbetar bara med uppdragstagare som på allvar arbetar för allas bästa med demokratisystemet som en gemensam plattform. Först då transformerar vi politikernas skendemokrati till en verklig (direkt)demokrati.

Försvaret av demokratin är inbyggt i systemet.
I ett demokratisystem finns bara ett stort VI. Vi har olika roller och ansvar men samma vision – ett öppet och harmoniskt samhälle med välmående och ansvarstagande människor där demokratin är en förebild genom samverkan för allas bästa.

Grundläggande krav på systemet finns beskrivna. Detaljer på vägen löser vi, men första prioritet är att du/vi, folket, aktivt sätter ner foten och får fart på Medborgarresan. Om du vill allas bästa, tänker själv kring det som pågår i samhället och vill förändra inser att alla behövs.

Vi är de vi väntar på!

VAD - Vision och mål

Visionen är ett öppet och harmoniskt samhälle med välmående och ansvarstagande människor där demokratin är en förebild genom samverkan för allas bästa.

Syftet är att införa ett medborgarägt demokratisystem – en plattform som ger en sund samverkan mellan alla medborgare och politiker för en positiv samhällsutveckling. Plattformen har följande fem mål:

1. Medborgare är uppdragsgivare (Fundament)
Medborgaren är välinformerad, bidrar till förbättring av demokrati och samhällslösningar och bidrar strategiskt och konkret till samhällsutvecklingen. Tack vare lättillgänglig information går det att bilda sig en uppfattning om hur pengarna används, samhällsutvecklingen och vart Sverige är på väg.

Undersökningar visar på en tillit för demokrati, rättssystem och politiker. Medborgardialogen har ökat tack vare tydliga underlag för värdering av uppdragstagarnas/partiernas valprogram, historiskt och framåt, med konkreta samhällskontrakt att ta ställning till.

2. Uppdragstagande politiker med smarta samhällstjänster (Effekt)
Uppdragstagare/politiker är skickliga med smarta och trovärdiga lösningar som är i linje med strategier för samhällets utveckling. Leveransansvar är formulerat i serviceavtal med tillförda resurser, resultat och servicenivåer som följs upp och redovisas för varje tjänst – oberoende av offentlig/privat utförande.

Debatten kännetecknas av sakfrågor och respekt för varandras åsikter. Ett sunt klimat lockar till sig nya uppdragstagare/politiker som bidrar till Sveriges framtid. Den som tidigare har prioriterat maktspel, röstfiske och egna agendor har insett att beteendet inte fungerar på den nya demokratiska plattformen.

3. Mätbart ökat välmående för utförda offentliga tjänster (Effekt)
Den offentliga verksamheten är nedbruten i tjänster och leveranser med tydliga värden som leder till ett ökat välmående. Arbetet präglas av kontinuerliga förbättringar och effekten – ett ökat välmående mäts.

Pengar/resurser styrs primärt till kärnuppgifterna med fokus på personalens förutsättningar att klara sina uppgifter och därmed kunna leverera värde till medborgarna. Människan är i centrum i alla led.

Leveranser och tjänster inom infrastruktur och kärnvärden trygghet, vård, skola, äldreomsorg, infrastruktur, pensioner, migration e t c håller överenskommen servicenivå och är effektivt genomförda. Medborgarna får en överblickbar offentlig verksamhet och det går att bedöma förändringar och värdet av utförda tjänster.

Den fria viljan och människans suveränitet är grunden för de offentliga tjänsternas innehåll, utformning och förbättring. Människor har välgrundad tillit till den offentliga verksamhetens nytta för samhällsutvecklingen och framtidstron ökar. 

4. Radikalt bättre ekonomi (Effekt)
Våra skattemedel hanteras omsorgsfullt av skickliga uppdragstagare. Tillsammans med minskad korruption, slarv och slöseri förbättras den offentliga ekonomin avsevärt – och skatteuttaget minskar med tio-tals procent från dagens dryga 70 %. Pengar redovisas öppet, både vad som betalas in, hur de används och vad som kommer ut av pengarna – allt enligt fastställda former.

Medborgarnas privatekonomi stärks ytterligare och blir mer robust genom

  • en ekonomiskt sund demokrati där riksbanken åter ger ut svenska kronor. De privatägda skuldräntetyngda bank-kronorna avvecklas.
  • att kontrollen av pengar återgår till medborgaren genom att infrastrukturen för konton och betalningar förs över till riksbanken.
  • bankernas möjlighet till bailin och bailout kan avvecklas

Medborgaren märker av transparens, mer pengar i plånboken och utmärkta samhällstjänster som sammantaget ökar välmående.  Skattenivåerna går att påverka och uppfattas som väl avvägda.

5. Medborgarnas bästa i fokus (Effekt)
En ny generation uppdragstagare/politiker växer fram som på allvar vill arbeta för medborgaren. De har en verifierad skicklighet att skapa samhällslösningar som fungerar för allas bästa. Viljan att ständigt förbättra är stark och mål som servicegrad och välmående diskuteras och mäts.

De offentliga tjänsternas fokus på medborgarnas bästa har dramatiska effekter på korruption, slarv och slöseriet. Det är oacceptabelt att vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten. 

Maktmissbruket minskar kraftigt genom förebyggande kontrollsystem som tränger in i uppdragstagarnas nätverk, beslut och lobbyism och information. En serie åtgärder som tredjepartsgranskningar, etiska uppförandekoder, ämbetsmannaansvar och en tydlig gräns mellan samhällets uppdragstagare och näringsliv ger resultat.

Samhällets nya credo ”ge och få” har ersatt det gamla ”ta och ha” – givandets glädje skapar trygghet och harmoni.

VAD - Principer och angreppssätt

Angreppssättet är att skilja demokrati från partipolitik och bygga demokratilösningar utifrån ett manifest med generella principer nedan. Principerna kan tillämpas i alla demokratier och republiker.Demokrati är inte en partipolitisk fråga. Ytterst handlar det om ansvars-/maktdelning i linje med hur medborgarna, i sin roll som huvudman och uppdragsgivare, vill styra gemensamma angelägenheter och villkor för att använda skattemedlen.

Därför ska demokratisystemet – det regelverk som säkerställer detta – ägas av medborgarna. Likt andra verksamheter kommer därmed finansiären vara huvudman med ansvar för att styrning finns och följs upp.

Med demokratisystem avses alla regelverk som påverkar relationen: Roller med ansvar och befogenheter, avtalsutformning, processer och arbetsformer, kontrollsystem och granskningar, demokratiska val, informationsstrukturer, politisk och offentlig verksamhet, anställningsvillkor, leveranser, beslutsordning, redovisningskrav etc.

Att separera demokratisystemet från partipolitik öppnar samtidigt för att:

  1. Val av demokratisystem kan arrangeras – parallellt med val av politiskt parti/partipolitiker och
    • nå alla medborgare över alla partifärger för att kunna välja ett medborgarägt demokratisystem
    • utan att konkurrera med politiska partier få mandat i riksdagen för ett medborgarägt demokratisystem
    • undvika att bygga upp ett stort parti som ska lansera och hantera ett politiskt innehåll
    • få erfarenhet och sprida detta koncept vidare till andra länder som har demokratiska val
  2. Etablera medborgarna som ägare av demokratisystemet
    • bygga en fast grund för förvaltning och förbättring som har allas bästa i fokus.
    • förstärka attityder som hindrar maktspel och eliminera tidigare osunda beteenden för kontroll/makt över av system och människor.
    • avveckla Medborgarresan när leveranserna är utförda och överlämnat till förvaltning.
  3. Demokratilösningar byggs utifrån grundlagar/konstitutionen utan partipolitiska särintressen.

Valda partipolitiker har uppdragstagarens ansvar, det vill säga strategier, planer, organisation av politisk och offentlig verksamhet, ta fram samhällslösningar, anpassa skattenivåer, vidmakthålla och förbättra offentliga tjänster och servicenivåer, genomföra större ändringar, ex pensionsreform.

Partiernas interna angelägenhet är deras angelägenhet – fokus är resultat av deras arbete och det värde som detta tillför medborgarna.

I partival har medborgare olika uppfattningar om lösningar, prioriteringar och inriktning. I systemval tar medborgarna ställning till hur demokratin och relationen till partipolitikerna utformas – vilket är en gemensam fråga för medborgarna.

Demokratisystemet ska underlätta för skickliga politiker som förstår sig på att åta sig medborgarnas uppdrag – och stoppa dem som ägnar sig åt taktiska utspel och illojalitet mot medborgarna.

Generella principer för en demokrati

Samspel och gräns för demokratiska beslut
Alla människor har åsikter, insikter och vetskap. Alla har rätt att framföra och tala för dessa och ingen har rätt hindra detta.

Ingen har rätt att kritisera eller pracka på någon sina eller någon annans åsikt eller insikt. Bemötande ska istället ske med fakta och sakfrågor ska prägla all demokratisk dialog.

Utgångspunkten är att varje människa är från födseln suverän och som från myndig ålder själv och fritt tar alla sina livsbeslut så länge beslutet inte skadar någon annan. Denna fria vilja är universell.

Inga demokratiskt fattade beslut kan förändra detta – dvs demokratin har en absolut gräns i det att varje medborgare har rätt att ifrågasätta och ignorera beslut som begränsar suveräniteten och den fria viljan.

Ansvar, befogenheter och makt i demokratin
Ansvar och makt uppstår när medborgarna delegerar (lånar ut) en del av sin makt till politikerna för att utföra vissa uppgifter för medborgarnas räkning.

De valda politikerna får befogenhet, mandat genom val, för att kunna ansvara för leverans av överenskomna offentliga tjänster – och att få använda medborgarnas skattemedel i enlighet med detta.

Medborgarna och politikerna är jämställda parter och fastställer överenskommelsen i ett samhällskontrakt. 

Samhällskontraktet innehåller fastställd servicenivå för varje ingående tjänst. Det ska även hantera ersättning, redovisning, insyn och andra villkor inklusive hur mandatet ska avslutas.

I samhällskontraktet formaliadel återfinns regelverk och etiska uppförandekoder som är reglerade i lag eller förordningar. Medborgarna är i egenskap av finansiär den beslutande parten i denna del.

Tredjepartsgranskare granskar och rapporterar om samhällskontrakt, regelverk och uppförandekoder följs – och upprättar rapporter med avvikelser och brister som behöver åtgärdas.

Befintlig ansvars-/maktdelningen mellan lagstiftande och dömande påverkas inte.

Journalistiken brukar nämnas i en granskande roll. Eftersom de inte tar ansvar som regelrätta tredjepartsgranskare har de inte sin roll bland dessa och därmed inte heller i demokratins ansvars-/maktdelning.

Därmed inte sagt att de inte har en roll i demokratin – men granskningen av verksamheten de verkar inom är inte istället för tredjepartsgranskning. 

  • Journalister kan behöva ackrediteras för att ytterligare stärka en oberoende rapportering. De kan då tillföra samhället fler perspektiv, belysa gråzoner och konsekvenser av beslut, fungera som utredande visselblåsare och öka tilliten inom samhället.
  • Statsstödet till medierna behöver förändras – vilket inkluderar public service.
    • Istället för centrala beslut kan, likt skolpeng, medborgarna själva välja vilket/vilka medier de vill använda och därmed ge sin andel av stödet till.
    • Stöd avseende samhällsinformation överförs till det Nationella medborgarkontoret som organiserar faktainsamling och sammanställer till nationella informationsplattformen. 

Medborgarnas pengar
Den valuta som ett land använder som betalningsmedel är säkerställd av landets medborgare. När landets riksbank skapar pengar (fysiska eller digitala kontanter) är värdet ytterst garanterat av medborgarnas framtida förmåga att tjäna pengar betala skatt.

Riksbankens pengar är med andra ord ut skuldsedlar som de garantera kan återbetalas när som helst. Detta är den enda värdsäkringen sedan guldmyntfoten togs bort av USA på 1970-talet.

Världens valutor är sedan dess fiat-pengar och kan skapas i princip utan begränsningar – men under riksbankens kontroll av penningmängden.

Under 1980-talet tog partipolitiker bort bank-/kreditregleringen vilket lade grunden för att så kallade bank-pengar/interna pengar skapades genom medborgarnas skuldsättning i privatägda banker. Dessa pengar är inte utgivna av landets riksbank och saknar därför medborgarnas garanti. Värdesäkringen av valutor togs bort och riksbanken kontrollerar heller inte penningmängden. Ländernas ekonomi är i händerna på ägarna av dessa banker och utgivna bank-pengar.

Bankernas ambition att maximera sina ränteinkomster kräver ökad lånevolym. Detta sker främst genom ökade fastighetspriser. Så länge priserna ökar är bankunderna nöjda – det verkar betala räntenotan. Ökade priser ökar dock risken för prisfall och kreditförluster. Vem vinner/förlorar i detta ”pyramidspel”?

Förlorarna är enbart medborgarna som förutom räntorna även betalar kreditförlusterna. Staten, dvs medborgarna, har vid återkommande ”kriser” stöttat fallerande banker. Detta har numera automatiserats genom regelverken bailin och bailout som i båda fallen innebär att medborgarnas pengar tas – via staten eller direkt från inlåningskonton.

Det faktum att medborgarna betalar alltmer räntor på en allt större lånevolym dränerar den reala ekonomin – dvs det värde som arbete skapar och finns i naturen. Dräneringen är nu permanent på en maxnivå och benämns skuldmättnad. Det går inte att låna mer – spelet måste avslutas.

Skapande av pengarna är en central del av landet infrastruktur och återförs till folkets riksbank och bank-pengar avvecklas. Detta skapar en robust ekonomi och minskar räntebelastningen som privat utställda bank-pengar skapar. 

Se klippet Varför vi själva ska kontroll över våra svenska kronor

Demokrati kräver löpande samverkan
Demokrati är en ständigt pågående samverkan mellan alla medborgare och politiker. En demokrati kan inte begränsas till ett partival med utvalda personnamn vart fjärde år. Det ställer krav på strukturer som fungera tillsammans – som en helhet. Det handlar om krav på om ansvarsfördelning och mandat, processer, metoder, lagstiftning, förordningar, regelverk, informationsstrukturer, redovisningskrav, uppföljning rörande all offentlig verksamhet.

Politik handlar om sakfrågor
Politik handlar om föra fram strategier, prioriteringar och lösningar på sakfrågor – och söka väljarnas stöd för dessa. Sakfrågor är i centrum. Olika etiketter och ismer ska inte skymma sakfrågorna.

Att efter val ta ansvaret för realisering utifrån givet mandat och löpande redovisa resultatet tillsammans med reviderade strategier, prioriteringar och lösningar. Inför valet ska väljarna se samband mellan mandat och resultat – dvs oberoende av valresultat vet väljaren vad aktuellt parti åtar sig vid olika mandat.

Allt som kan vara känt ska vara känt. Den osäkerhet som finns ska göras känd och redovisas. Det är nog med det som är okänt och inte kan förutses.

Politik handlar om att som uppdragstagare ta det yttersta ansvaret för offentliga tjänster och bygger på samma principer som de flesta andra branscher. Verkstaden är uppdragstagare som utför förväntad service på bilen. Innan servicen utförs finns överenskommelse om kostnad och tidpunkt när servicen är klar – och en servad bil kan hämtas.

Det viktiga är resultatet och överenskommelsen – inte de metoder verktyg mekanikern använder. Därmed faller också olika ismer, dvs de är irrelevanta.

Politiker är uppdragstagare med leveransansvar för politiska och offentliga tjänster inom bland annat trygghet, vård, skola och äldreomsorg. Överenskommet resultat i form av ekonomi och servicenivå är avtalat och bildar sammantaget ett samhällskontrakt. Detta sker inom den ram som demokratisystemet utgör. 

Politikerna kan, lika lite som en mekaniker, använda pengarna till annat eftersom överenskommelse finns. Om den bryts ställs politikerna till svars enligt demokratisystemets regelverk och mekanikern enligt konsumentlagarnas regelverk.

Information
Alla i samhället ska ha tillgång till korrekt information om vad som sker i Sverige, hur skattemedlen används, vilka beslut som är aktuella och hur de påverkar oss. Det ska finnas lättillgänglig information som gör att politik kan värderas och att kunna bilda sig en egen uppfattning om samhällsutvecklingen. Det ska gå att förstå vad och vilka som står bakom ett beslut.

Tillgång till information är en förutsättning för ett demokratiskt och öppet samhälle. Utan transparens kan ansvar inte utkrävas.

För medborgarens bästa
Bästa lösning för medborgaren är i fokus – oavsett om avsändaren av ett föreslagen förbättring är medborgare, förening, företag, en motion, en proposition, ett resultat från en granskning eller information från en skyddad visselblåsare.

Därför ska beslut och förändringar värderas på samma sätt oavsett avsändare och nivå på beslutsorgan (stat, kommun, region, EU etc.).

Den som är illojal mot medborgarnas, dvs på huvudmannens bekostnad, och ägnar sig åt maktspel och driver egna agendor betraktas som samhällsförstörare. Denna trolöshet mot huvudmannen är på samhällsnivå och kostar pengar, skapar rädda människor och hindrar de med verklig kompetens att komma fram. Samhällsförstöring accepteras inte.

Värde/nytta
Värdet/nyttan för människor är det centrala. Därför är fokus den påverkan som en förändring har på människorna – och ytterst välmåendet. Gemensamma medel ska förbättra välmåendet för att vara motiverade – och omvänt, om de inte förbättrar ska de ifrågasättas. Andra överenskomna värden måste finnas för att medborgarens pengar inte ska återgå till medborgaren.

Beslut ska därför inkludera förväntat värde – nyttan/effekten för samhälle och medborgare – inklusive plan för uppföljning av dessa. Fullständiga kalkyler med risker, konsekvensanalys och alternativ redovisas och följs upp.

Förstår vi inte nytta/värde så förstår vi inte leveransen och därmed kan vi varken bedöma politikerna eller om genomförd politik är lyckosam. Politisk skicklighet är förmågan att skapa så mycket värde som möjligt med begränsade medel. 

Värdet uppstår i mötet
Det är vård- och blåljuspersonal, lärare och liknande yrken som skapar ett direkt värde för medborgaren – inte byråkraten. Värdet uppstår i mötet när de lägger om våra sår, utbildar våra barn eller skapar trygghet. Därför ska skattemedel så långt som möjligt styras till dessa samhällets kärnleveranser så att personal får rätt förutsättningar att klara sitt åtagande.

HUR 1. Medborgaren är uppdragsgivare

Demokratin utgår från medborgaren som finansiär, huvudman, uppdragsgivare – men också utförare och användare av offentliga tjänster. Med samhällskontrakt som bas för tjänsterna handlar valen om samhällets långsiktiga inriktning och demokratins utveckling.

Medborgarna betraktas ofta som ”folket”, en anonym massa med likartade behov. Vi behöver istället se oss som individer med flera roller, behov och krav.

Medborgarna är

  • finansiärer och den offentliga verksamhetens huvudman från vilka den offentliga makten utgår.
  • uppdragsgivare till valda politiker – det parti som bäst motsvarar väljarnas önskade samhällskontrakt och strategiska samhällsutveckling.
  • användare av offentliga tjänster i rollen som brukare
  • utförare av offentliga tjänster i rollen som offentliganställd.

Som finansiär vill vi veta resultatet av våra pengar. Som huvudman och uppdragsgivare vill vi ha insyn och vara trygga i att uppdragstagaren sköter sig. Som användare av samhällets tjänster vill vi att de håller håller samhällskontraktet och förväntad servicenivå. Som väljare behöver vi väl underbyggda beslutsunderlag för ett samhällskontrakt med åtaganden och strategiska inriktning. Som utförare av offentliga tjänster vill jag ha bra förutsättningar och arbetsmiljö där brister omhändertas.

För att tillgodose dessa behov krävs medborgar-/människofokus – annars får vi inte en fungerande demokrati. Allt handlar i slutändan om människor.

Demokrati ska innebära att medborgarna har kontroll på former för att styra uppdrag, ansvar och befogenheter för uppdragstagande politiker.

Demokratin behöver utvecklas från en valsedel till löpande kvalitetsstyrning av politikernas arbetsresultat. Utgångspunkten är att medborgaren som huvudman och uppdragsgivare:

  • har transparens och önskad insyn i beslut och hur pengar används
  • enkelt kan följa upp politiker och resultatet av förd politik
  • får beslutsunderlag för kunna att värdera partiernas planerade politik och strategier – och sedan välja
  • kan ställa den som är illojal mot medborgarna till svars
  • kan påverka och vara delaktig i samhällsutvecklingen
  • kan påverka hur demokratins regelverk ska utformas
  • kan påverka och välja hur de offentliga tjänsterna ska användas. Ex medieval, vårdval och skolval. En peng för fritt val som vid hälsoproblem fungerar som en försäkring.

Vi kan ha olika åsikter om vilket politiskt parti som har bäst samhällslösningar för Sverige – medan styrningen är densamma oberoende av vilket parti får uppdraget. Demokratins utformning är allas och vår gemensamma angelägenhet.

För att lösa detta behöver vi samordna och formera oss som en uppdragsgivarorganisation. Vi behöver få samordnat stöd att för att styra, granska och följa upp våra uppdragstagare – all politisk och offentlig verksamhet och ansvariga personer/politiker. Vi behöver gemensamt utforma och förbättra vårt demokratiska system. (se avsnitt Nationellt medborgarkontor).

HUR 2. Nationellt medborgarkontor

Medborgarkontoret ger medborgarna service samt stöd att agera som uppdragsgivare och gör medborgarna till en jämbördig motpart till uppdragstagande parter/politiker.

Partipolitiker/ansvariga som uppdragstagare och medborgare som uppdragsgivare och huvudman är en teoretisk konstruktion som måste bli verklighet.

  • Medborgarna är som uppdragsgivare splittrade utan en rimlig chans att inhämta information, granska eller påverka uppdrag, ansvar och befogenheter och ställa politiker till svars.
  • Partipolitikerna är välorganiserade och ekonomiskt starka uppdragstagare – med medborgarnas skattemedel.

Lösningen är en uppdragsgivarorganisation, ett Nationellt medborgarkontor som inrättas på medborgarens sida – fri från politisk och ekonomisk påverkan.

Målet är balans mellan uppdragsgivare och uppdragstagare som två tydliga parter, flytta kontrollen av det demokratiska regelverket närmare medborgaren och ge en plattform för samverkan.

Den består av expertkompetens som hjälper uppdragsgivaren att få all den information som behövs och efterfrågas, skyddar medborgaren från illojalitet, initierar tredjepartsgranskningar, har koll på planerade och pågående förändringar och beslut och säkerställer att den som missköter sig till ställs till svars.

Medborgarkontoret agerar för medborgarens räkning med följande uppgifter och befogenheter (offentliga tjänster):

  • Teckna och följa upp service- och leveransavtal för varje offentlig tjänst med ansvarig politiker – del i samhällskontraktet. Eftersom många, troligen flertalet av tjänsterna, tillhandahålls på kommunnivå behöver medborgarkontor finnas lokalt med nationellt stöd för samverkan, effektivitet och kompetens.
  • Kontroll och översikt över offentliga tjänster och dess status.
  • Benchmarking för jämförelser mellan kommuner och nationer av samma/motsvarande tjänster.
  • Kontroll och översikt över små och stora förändringar i tjänsterna – från förslag till införande – oberoende av källa
  • Förvalta en informationsplattform och tillhandahålla information och faktabaserade underlag som används lika av uppdragsgivare och uppdragstagare
  • Förvalta och öppet utveckla demokratisystemet
  • Genomföra systemval för förändringar av demokratisystemet
  • Stödja medborgaren i anmälningar och skadestånd riktat mot offentlig verksamhet. Fungera som medborgarens advokat.
  • Säkerställa kontroll, tillsyn och granskning av tjänster och ansvariga/politiker
  • Fånga behov, förslag, synpunkter och stödja medborgarmotioner
  • Skyddad hantering för och av visselblåsare
  • Motverka maktmissbruk och korruption
  • Se till att politiker ställs till svars och rikta misstroende för medborgarens räkning
  • Lägga veto vid tillsättning av nyckelpersoner vid risk för illojalitet, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt
HUR 3. Politiker är uppdragstagare

Politiker som uppdragstagare med leveransansvar bedöms på uppnådda resultat utifrån serviceavtal – del i samhällskontraktet.

Politiker/ansvarig är uppdragstagare som har fått ett förtroende, en anställning med mandat via val att ansvara för avtalade offentliga tjänster för medborgarens räkning. De får ta in och använda medborgarnas skattemedel för att klara serviceavtalen, inte mer.

De förväntas hantera pengar ansvarsfullt, fördela dem på tjänsterna enligt folkviljan och redovisa vad de gjort för pengarna och resultat som uppnåtts. Politikers ansvar ska inte skilja sig inte nämnvärt från en uppdragstagare i andra branscher.

Ansvaret innebär att hålla avtalad servicenivå och utifrån medborgarnas perspektiv och behov ordna en effektiv tjänst – och redovisa resultat över tid. Ett öppet arbetssätt präglat av ständig förbättring.

Dessa grundkrav ska gälla för alla politiker, oavsett riksdagspolitiker, kommunpolitiker, regionpolitiker eller EU-parlamentariker.

Uppdragstagaren ska ha rätt förutsättningar att utarbeta lösningar, men inte kontroll över systemet, granska sig själv eller göra sig ekonomiskt oberoende av uppdragsgivaren.

Politikerrollen renodlas till ett ansvar för förvalta och utveckla samhällslösningar och bedömas på konkreta resultat. Den politiska debatten ska röra sakfrågor, lösningar och strategier – inte medietränade svar utan innehåll.

Ägarskap för demokratisystemet övertas av medborgarna. Ägarskapet förvaltas av det Nationella medborgarkontoret. Tillsyn och granskning utförs av regelrätta tredjeparter för oberoende genomförande och bedömning – vilket även gäller medborgarkontoret och dess tjänster.

Förändringar av det demokratisystemets regelverk sker i dialog mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, två parter som utformar samverkansformer. Medborgarkontoret kan som systemägare initiera, men inte påverka granskningar.

Leveransansvaret medför krav att redovisa visioner, strategier, mål och samhällslösningar, något som väljarna röstar fram i val. Hur Sverige ska se ut på tio års sikt, hur vi ska förhålla oss till EU, globalisering, natur och djur.

Inför val tecknas preliminära avtal utifrån valprogram som permanentas efter val som följs upp med sammanställningar av resultat på årsbasis.

Samhällskontrakt bryts ner i serviceavtal som tecknas med aktuell regering/kommunansvariga för alla offentliga tjänster inom trygghet, vård, skola, pensioner, äldreomsorg, infrastruktur etcetera. De reglerar tjänstens innehåll, budget och vilken servicegrad den ska ha i form av exempelvis tillgänglighet eller trygghetsnivåer.

Politiker ses som förtroendeuppdrag, inte som ett yrke med livslång försörjning. Avtal för anställning, lön, pension och övergång från och till ny verksamhet utformas som ett led i det demokratiska systemet. Centralt är ansvar, mandat,  kompetens och skicklighet.

Riksdagen är ytterst ansvarig för uppdragstagarna vilket inkluderar styrning, budget och rapportering eftersom det är där formella beslut fattas.

Partier är ideella föreningar som organiserar och formar politiker i sin politiska ideologi. Det interna arbetet i riksdag och partier skiljs från arbetet i relationen med uppdragsgivarna.

Vi inför en demokratisk plattform som lockar till sig och ger stöd till de politiker som vill och kan åta sig uppdraget och bidra till medborgarnas bästa.

Politikerrollen formuleras i ett ramverk som omfattar:

  • Roll- och ansvarsbeskrivning (inkl ämbetsmannaansvar)
  • Avtal som reglerar leveransansvar och budget
  • Ökade redovisningskrav som omfattar:
    • visioner, strategier, mål, handlingsplaner samt budget
    • politiska nätverk, sidoorganisationer, lobbyism och sponsring
    • hur pengar används och kostnader i förhållande till nytta
  • Förstärkta och breddade karensregler för övergångar från och till näringsliv
  • Anställnings-, pensions-, övergångs- och avgångsavtal
  • Kompetensdrivna, öppna och politiskt oberoende tillsättningar
  • Etiska uppförandekoder och regler för efterlevnad
HUR 4. Tredjepartsgranskning

Tredjepartsgranskning införs för professionell och oberoende bedömning.

Dagens granskning av offentlig verksamhet och politiker sker oftast inom eller nära den politiska sfären – eller till och med av politiker själva. Risken för jäv, illojalitet mot medborgarna och bristande kontroll är överhängande och till och med akut.

Därför behöver kontroll, tillsyn och granskning flyttas till fristående och oberoende tredjeparter som är fria från all politisk och ekonomisk påverkan. De garanterar medborgaren en neutral bedömning av sin offentliga uppdragstagare – att de följer sitt uppdrag, verksamhetslagar, etisk uppförandekod, att pengar används effektivt och att relationen med medborgaren fungerar.

Tredjeparten beslutar själva vilka granskningar som ska genomföras vilket inkluderar det Nationella medborgarkontoret som är en offentlig verksamhet.

Regelrätta tredjepartsgranskningar innebär också att rapporter, brister och förslag på åtgärder redovisas öppet. Medborgarkontoret sammanställer, klassificerar och prioriterar åtgärderna – och följer upp genomförande och resultat.

Det Nationella medborgarkontoret kan begära en tredjepart att utföra kontroll, tillsyn och granskning – men inte påverka genomförandet.

Exempel på förändringar som tredjepartsgranskningar medför

Riksrevisionen är den myndighet som granskar regering, riksdag, myndigheter samt statliga bolag och stiftelser. För att bli en regelrätt tredjepart

  • ska den inte vara placerad under riksdagen utan bli fristående.
  • ska rekrytering till myndighetens ledning inte påverkas av politiker.
  • ska riksrevisionens råd (tidigare styrelse) avvecklas. Rådet är politiker som påverkar vilka delar av Riksrevisionens granskningsrapporter som ska förmedlas vidare till riksdagen.
  • ska de inte medverka vid framtagning av åtgärd – endast bedöma om de löser konstaterad brist.

Riksrevisionen saknar motsvarighet inom den kommunala verksamheten – detta trots att merparten av våra skattemedel går dit. Här används istället en kollegial revisionen, som innebär att politiker granskar varandra med mandat att ge ansvarsfrihet.

Riksrevisionen som tredjepart granskar även kommuner och regioner. I samband med detta ska de även föreslå vilka verksamhetslagar som bör stärkas och likformas för stat, region och kommun.

Tillsynsmyndigheter. Ex läkemedelsverket som ska skydda vår hälsa. Det kan tyckas förvånande att Läkemedelsverket till stor del finansieras (>75%) genom avgifter från läkemedelsbranschen som den är satt att granska. De betalar en avgift för varje ny ansökan om läkemedel, vilket innebär en beroendeställning.

Samma principer råder inom flera andra tillsynsmyndigheter. Med tredjepartsprincipen försvinner gråzonen mellan myndigheter och näringsliv.

Granskningsnämnden utses av regeringen och ska se till att public service följer gällande regler avseende svenskproducerade program. Bedömning sker bakom stängda dörrar. I uppgiften ingår dock inte att bedöma om informationen som förmedlas är korrekt.

Granskningsnämnden blir nu en tredjepart med ansvar att även granska att sakligheten i det som förmedlas. Vilseledande information får inte förekomma i skattefinansierad verksamhet. Se vidare Korruption och missbruk av offentlig ställning och Etik och moral. 

Medborgaren saknar en instans att vända sig till med sitt misstroende eller då det anses att politiker bryter mot regeringsformen/författningen.

Den möjligheten öppnas genom att inrätta en författningsdomstol som hanterar ärenden inkomna från enskilda personer. Författningsdomstolen liksom JO (justitieombudsmannen) som medborgaren kan vända sig till blir en tredjepart.

Lagrådet är idag en del av lagstiftningsprocessen och behöver ha en oberoende ställning.

KU (konsitutionsutskott i riksdagen) och JK (statens jurist) finns kvar hos uppdragstagaren.

HUR 5. Informationsplattform

Nya informationsplattformar ger enkla översikter och välinformerade medborgare och beslutsfattare.

Princip
Nyckeln till ett öppet och transparent samhälle är information. Det är varje medborgares rätt att ha tillgång till information för att bilda sig en uppfattning om samhällsutveckling, hur våra pengar används, hur partiernas valprogram påverkar. Ytterst ska varje fråga från medborgarna kunna besvaras på önskad detaljnivå – i önskade format och kontaktformer.

Nuläge
Medborgaren har inte tillgång till grundläggande fakta som totalt skattebelopp och vad som kommer ut av pengarna.

Öppenhet likställs ofta med offentlighetsprincipen. Denna öppenhet har så många begränsningar att värdet för medborgarna är närmast noll. Se vidare programpunkten VARFÖR.

En växande lobbyindustri uppvaktar politiker och skriver underlag för motioner och tidningsartiklar. De finansierar offentlig forskning och påverkar forskningsrapporterna. Sökalgoritmer används för att framhäva eller undanhålla information. Vi kan inte vara säkra på om det är politiska eller kommersiella intressen bakom informationen vi får. Det är svårt att se vad som är borttaget, relevant och korrekt i informationsbruset.

Den politiska debatten berör sällan sakfrågor och valen präglas av taktiska utspel och betalda kommunikatörer som säljer in budskap för att skapa opinion.

Det saknas formella krav på partier att redovisa hur de vill lösa och följa upp samhällsfrågor och redovisa beslutsunderlag. Medborgaren saknar insyn och möjlighet att värdera och jämföra partiernas politik eller förstå vart Sverige är på väg.

Mediedebatten kretsar kring vilka informationskällor som anses tillförlitliga. Faktagranskare tillsätts. Ex en konstruktion av kommersiella aktörer som betalas med skattemedel med uppgift att tala om för medborgaren vad som är sanning. Det är oklart för vems bästa denna kontroll över informationen skapas.

Konsekvensen är att medborgare befinner sig i ett demokratiskt underläge. Istället för att utgå från medborgarnas behov av information finns strukturer för att vilseleda, dölja och driva agendor utan medborgarens vetskap. 

Lösningar
Vem ser till medborgarens informationsbehov? Vem ska äga samhällsinformationen? Vem ska ansvara för att den är korrekt? Varför ska inte offentligt finansierad verksamhet eller forskning vara öppen? Och vem ser till att medborgaren får tillgång till den information de söker på ett enkelt sätt? 

Lösningen är att flytta kontrollen över samhällsinformation närmare medborgaren. Det kräver ett perspektivskifte där utgångspunkten är medborgarens behov av information i alla sina roller. Det vill säga som huvudman, uppdragsgivare, finansiär, väljare, beslutsfattare samt användare och utförare av tjänsterna i offentliga verksamheten.

Det Nationella medborgarkontoret får ansvaret att samla in, sammanställa och tillhandahålla samhällsinformation för medborgarens räkning.

Informationen ska vara faktabaserad och ge enkla översikter och underlag för att fatta beslut och påverka samhällsutvecklingen. Till detta läggs statistik från bland annat SCB, BRÅ, ESV samt omvärldsanalyser och sammanställningar från politiska nätverk.

Informationsbärarna är kostnad, nytta, risker och konsekvenser kopplat till beslut och berörda offentliga tjänster och målgrupper.

En ny informationsplattform etableras med metoder och kompetens som gör komplexa strukturer enkla. Tekniken (beslutsstöd/business intelligence) som används är densamma som ger ledningsgrupper och beslutsfattare tillgång till anpassade underlag för komplexa beslut.

Motsvarande information och underlag görs tillgängligt för samhällets alla beslutsnivåer som riksdag, regioner, kommuner där den högsta beslutsinstansen är medborgarna. Alla aktörer i samhället utgår från och ser samma information – och kan anpassas utifrån aktuella behov.

Medborgaren ska på ett enkelt sätt kunna få svar på exempelvis:

  • Det totala skattetrycket, hur skattemedel används tillsammans med värdet och nyttan de ger
  • Samhällsutveckling och trender för landet som helhet eller dess delar rörande ekonomi, brottslighet och bostadsbyggande etcetera
  • Beslut som påverkar olika grupper som pensionär, vårdtagare och elever
  • I vilken grad politiker levererar enligt preliminära (vallöften) och tecknade avtal (i regeringsställning)
  • Partiernas respektive vision, strategier och samhällslösningar
  • Utfall på åtgärder, satsningar och reformer – vilka har lyckats eller i olika omfattning misslyckats utifrån förväntade resultat
  • Vilka EU-beslut som påverkar samhällsstruktur
  • Servicenivå och kostnader, direkta och overhead, i kontrakterade tjänster inom trygghet, vård, skola, infrastruktur etcetera
  • Jämförelser av tjänster mellan kommuner och andra länder
  • Bistånd och stöd utbetalt inom och utanför Sverige – syfte och förväntade effekter och faktiskt resultat
  • Oegentligheter inom skattefinansierad verksamhet – allt från prickningar till åtal
  • Synpunkter, granskningar och förbättringsförslag
  • Politiska och kommersiella nätverk

En ensad begreppsapparat kring samhällsinformation etableras för att hindra att information förvanskas, inte kan jämföras eller tolkas godtyckligt. Nyckelbegrepp som sysselsättningsgrad, arbetslöshet, BNP och BNP per huvud, skattetryck som andel av lön, BNP eller totala inkomster och löneutveckling, löneutrymme, penningmängd, räntegap, inkomstkällor och fördelningar.

Självklara krav ställs på att information som produceras med skattefinansierade medel är korrekta och neutrala – oavsett om användaren är politiker, myndigheter eller public service. Granskningar av tredjepart införs tillsammans med möjligheten att ställa ansvariga till svars om de brister i sitt uppdrag.

Tillgängligheten till information kan begränsas – men då vara överens om i vilka situationer, vilka fakta och vilken tidsperiod som endast utpekade ska kunna ta del av. Processen för denna överenskommelse ska vara helt öppen lagbunden under överinseende av en tredjepart.

HUR 6. Kontroll- och uppföljningssystem

Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem blir medborgarens verktyg att granska och följa upp den politiska och offentliga verksamheten.

Det behövs nya angreppssätt och verktyg för att överblicka komplexiteten i beslut och frågor spridda över nationella och internationella organ. Ett nytt kontroll- och uppföljningssystem införs därför hos det Nationella medborgarkontoret med syfte att för medborgarens räkning:

  • säkerställa att verksamhetslagar följs
  • följa upp hur pengar används
  • få överblick över beslut
  • följa upp status i offentliga tjänster
  • förebygga och identifiera korruption, illojalitet och maktmissbruk

Kontroll- och uppföljningssystemet bygger på tre principer:

  • kontroll, granskning och tillsyn initieras från medborgaren (Medborgarkontoret) och utförs av oberoende tredjeparter
  • helhet, att skaffa sig en samlad bild över beslut, satsningar, pengar etc.
  • påverkan på medborgaren är det centrala, inte vem som fattar beslut

Kontroll- och tillsynsmyndigheter
Kontroll, tillsyn, och granskning utförs av tillsynsmyndigheter som Riksrevisionen, Livsmedelsverket, Läkemedelsverket, Finansinspektionen, Kemikalieinspektionen e t c. De är omvandlade till tredjeparter för att få en neutral bedömning av politiker och myndigheter och är användare av kontrollsystemet (se punkten Tredjepartsgranskning).

Ny process som fångar samhällsförändringar
För att överblicka samhällsutvecklingen, behöver alla beslut och satsningar fångas i stat, kommun, region och överstatliga organ som EU.

Som huvudman vill vi medborgare förstå hur varje enskilt beslut påverkar samhälle och individ, väga kostnad mot samhällsnytta och veta vad beslut syftar till. Vi vill försäkra oss om att lagar följs, att beslut bygger är väl underbyggda med risk- och konsekvensanalyser, att illojalitet mot medborgarna inte förekommer och att beslut inte smygs in.

En förändringsprocess införs och blir grundbulten i systemet. Den är kapabel att hantera och värdera stora volymer beslut oberoende av beslutsinstans – och oavsett om beslut innefattar en lagändring, förändring i vården eller större reformer. Det bygger på ett enhetligt regelverk och en snäv rapportering med ett fåtal data:

  • vem som har fattat/fattar beslut och varför
  • mål och syfte
  • påverkan på samhälle, målgrupper och offentliga tjänster
  • kostnader, effekter och samhällsnytta
  • prioritet (tvingande, hög, medel, låg)
  • status för var beslutet befinner sig

Förändringsprocessen är medborgarens vy in mot samhällsförändringen som ger en klar bild över vilka konsekvenser beslut har. Rutiner, arbetssätt och beslutsförfarande inom de olika organen är något förändringsprocessen inte behöver känna till. Det är leveransen som är det centrala, vad som kommer ut av ett beslut.

Projektportfölj
Planerade, pågående och avslutade satsningar lagras i en nationell projektportfölj (databas) hos Medborgarkontoret. Löpande portföljanalyser ger en överblick över beslut, utgifter, risker, lyckade/misslyckade satsningar, samhällsnytta etc.

Tjänsteportfölj
I en nationell tjänsteportfölj (databas) hos Medborgarkontoret lagras uppgifter om alla offentliga tjänster inom trygghet, vård, skola, omsorg, infrastruktur etcetera. Den innehåller beskrivningar om bland annat budget, ansvarig politiker och myndighet samt servicegrad/nytta. Löpande uppföljning sker av servicegrad/nytta, kostnader och eventuella problem i förhållande till de serviceavtal som tecknas med politiker.

Pengar och samhällsnytta
Genom att sortera den offentliga verksamheten utifrån funktioner som skapar värde för medborgaren, går det att följa hur stor andel skattemedel som går tillbaka till medborgaren. Det räcker inte med att redovisa en kostnadspost för exempelvis vården, utan den behöver brytas ner i exempelvis friskvård, akutvård, planerad vård, hälsokontroll, rehabilitering – respektive administrativa stödfunktioner som indirekt bidrar värdet (så kallad overhead).

Uppföljningen ska även visa hur stor del av satsade skattemedel som går till att förbättra vården respektive att vidmakthålla servicenivån. Vidmakthållande åtgärder kan krävas för att man ligger efter med underhåll, kompensera personalbortfall eller att befolkningsmängden ökat. Det krävs mer pengar men ger noll mervärde för vårdtagare. Det tydliggör att när politiker utlovar mer pengar till vården, är det inte säkert att vården förbättras.

Här avslöjas också tricks som att förbättra vården medan vidmakthållande av järnvägar minskas. Det ser ut som en förbättring men järnvägarnas vidmakthållande måste efter kanske flera år öka med samma belopp – innan tågen börjar spåra ur.

Generellt ska regelverk för pengar som inte går tillbaks till medborgarna ses över med specifika krav på beslut och uppföljning. Exempelvis ska rutiner för bistånd till länder och organisationer ses över med krav på att följa upp att pengar används rätt och inte för egna intressen eller avviker från etiska regelverk.

Påverkansanalyser
Påverkansanalyser är en metod för att bedöma konsekvensen av beslut och som kan kopplas till vilka målgrupper (ex pensionärer, elever, förälder) och offentliga tjänster som påverkas.

Visselblåsarfunktioner
Nya visselblåsarfunktioner gör det enklare och säkrare för enskilda att rapportera om missförhållanden och oegentligheter inom den offentliga verksamheten. Det ska gå att rapportera direkt till det Nationella medborgarkontoret istället för till närmaste chefen för att hindra eventuella repressalier och skydda den som rapporterar. Visselblåsare ses som en viktig del av kontrollsystemet med skillnaden att inrapportering sker från enskilda personer.

Maktmissbruk och korruption
Kontrollsystemet blir ett viktigt verktyg för att förebygga, upptäcka och stoppa korruption. Ett mandat finns att lägga medborgarens/huvudmannens veto vid tillsättningar där det föreligger risk för vänskapskorruption, bristande kompetens eller andra skäl som påverkar medborgaren negativt.

Kontinuerliga förbättringar
Förbättringsförslag fångas och värderas lika oavsett om de kommer från medborgare, offentliganställda, motion/proposition eller är ett resultat från regelrätta tredjeparts eller journalisters granskningar. De publiceras i en databas och är ett stöd för kontinuerliga förbättringar.

Problemhantering
Problem kan uppstå i den offentliga verksamheten som långa vårdköer beroende på personaltapp, tåg som inte kommer i tid eller pensioner som inte räcker till. Återkommande incidenter pekar på att det finns problem. Problemen samlas och nationell databas och prioriteras för problemhantering. De kan rapporteras från medborgare, offentliganställda eller vara en brist identifierad vid en granskning. Syftet är också att följa upp hur mycket pengar som går åt för incident- och problemhantering och se till att de inte sopas under mattan.

Rapportering
Rapportering sker till Medborgarkontoret som sammanställer all data och försörjer den nya informationsplattformen med relevant information. Eventuella åtalbara oegentligheter som identifieras bereds för en domstol för prövning alternativt för ett etik- och ansvarsråd vid omoraliskt beteende utifrån etisk uppförandekod.

HUR 7. Inflytande och beslut

Medborgarens inflytande ökar med lättillgänglig information, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka – och är den högsta beslutsinstansen.

När politiker uttrycker att beslut är tagna i demokratisk anda, menar de oftast att de är överens sinsemellan. Samsyn är bra, men förankring med medborgaren och möjligheten att påverka behöver stärkas.

Tillgång till information är en förutsättning för medborgarens inflytande, något som byggs in i nya informationsplattformar (se avsnitt Nya informationsplattformar).

Riksdagsval och beslut däremellan
Svensk demokrati kretsar kring valdemokrati, andelen av väljarna som röstar på ett parti vart fjärde år. Tidsintervallet är inte anpassat för dagens snabba samhällsutveckling med mängder av viktiga frågor som hanteras mellan valen. Ett fast valdatum vart fjärde år ska inte avgöra när medborgaren får tycka till. Det är en frågas betydelse som ska vara styrande, oavsett när i tiden den aktualiseras.

Vi vill därför dela in beslut i två kategorier. Dels strategiska beslut som fattas genom riksdagsval, det vill säga val av parti. Partivalet ska även omfatta strategisk samhällsinriktning för hur tjänster inom trygghet, vård, skola, äldreomsorg, migration etcetera ska utformas på fyra års och längre sikt.

Det ställer krav på att partier beskriver sina mål, strategier och lösningar för väljarna – som också blir ett underlag för väljaren att rösta. Dessa underlag omformuleras i avtal med partier som följs upp (se avsnitt Politiker som uppdragstagare).

Mellan riksdagsval hanteras stora mängder operativa beslut som förväntas ligga i linje med strategierna. Bland dessa beslut kan finnas frågor som bedöms ha stor påverkan, exempelvis förändrade grundlagar eller större reformer. Alla förändringar fångas med processer och regelverk som klassar dem utifrån vilken utsträckning de påverkar samhället (se avsnitt Kontroll och uppföljningssystem).

Beslutsinstans och mandat
Medborgaren är i sin roll som huvudman den högsta beslutsinstansen – inte den som befinner sig längst ner på beslutstrappan. Huvudmannen delegerar beslutsmandat till politiker att fatta beslut i frågor som inte behöver lyftas till medborgaren.

Folkomröstningar och direktdemokrati 
Beslut med stor eller mycket stor påverkan betyder ofta folkomröstning. Regelverk (se avsnittet Kontroll och uppföljningssystem) styr detta till skillnad mot idag när partipolitiker avgör om beslutande och vägledande folkomröstningar.

Politiska sakfrågor respektive demokratisystemets utformning
Vi skiljer på medborgarens möjlighet att rösta på politiskt parti och ta ställning till politiska förslag om prioriteringar och att rösta på demokratiskt system och förändringsförslag som berör demokratisystemet. 

Detta innebär att riksdagsvalet ska hantera två val – systemval och politiskt val.

Ansvar för demokratifrågor med regelverk för systemval hanteras av det Nationella medborgarkontoret.

Påverkan genom partier
Den som vill engagera sig politiskt märker ofta att det är svårt att påverka i praktiken. Partier är toppstyrda och förväntar sig att partiledningens budskap följs och säljs in på väljarna. Det är tvärtemot den representativa demokratins tanke att fånga medborgarnas behov för att därefter ta fram lösningar.

Det förekommer också att partiledningar över partigränser fattar beslut över riksdagens huvud. Eller att EU-kommissionen går emot EU-parlamentets demokratiskt fattade beslut. Detta förfarande gör att en liten grupp människor utgör en maktelit utan förankring.

Vi kopplar partistödet till nytta/värde för medborgarna – partier ska inte vara oberoende av sina väljare och föreningsmedlemmar utan måste lyssna på dem. Genom att styra politiken mot sakfrågor och motverka maktspel, vill vi göra det möjligt för nya politiker att få sin röst hörd.

Ett regelverk måste hindra att släkt- och vänskapsband är avgörande för politisk påverkan eller att maktsökare använder politik som en språngbräda till lukrativa tjänster inom näringslivet.

Synpunkter, förbättringsförslag och visselblåsare
En ny digital kanal öppnas som ger medborgaren möjlighet att lämna synpunkter och förbättringsförslag, så kallade medborgarmotioner. Det sker enligt enkla standardformulär som gör det lätt att klassificera och prioritera ärenden. Syftet är underlätta dialogen mellan medborgare och politiker och ge politikerna ett stöd att fånga medborgarnas behov.

På samma sätt kan visselblåsare under skydd rapportera in missförhållande och oegentligheter via säkra digitala kanaler.

Medborgarkontoret hanterar kanalerna och samlar informationen i en nationell databas som är öppen.

HUR 8. Tjänsterna och välmåendet

Nuläge – Samhällets svarta låda

Den offentliga verksamheten består av cirka 750 enheter – myndigheter, verk, kommuner, regioner, offentliga bolag, domstolar, universitet och politiska beslutsnivåer.

I vårt samhälle har vi en svårgenomtränglig svart låda som förbrukar skattemedel utan koppling till vad som kommer ut. Medborgarna ser inte orsaken till att allt mer pengar går åt samtidigt som servicenivån på de offentliga tjänsterna försämras.

Den uppföljning som sker är betungande – och enbart intern (NPM). Den sker dessutom utifrån fastställda aktiviteter som inte är kopplade till värdet för medborgaren och ytterst välmåendet. Därmed finns heller ingen förbättringsverksamhet.

Det går varken att bedöma leveranserna, nyttan eller politikerna utifrån de fakta vi får. När politiker tydligt uttalar exempelvis – ”Vi satsar 500 miljoner på vården …”

  • … satsar politikerna ingenting eftersom det är medborgarnas pengar.
  • … förväntas vi tro att vården förbättras. Frågan är dock
    • hur stor andel av pengarna som faktiskt når hela vägen fram till de som skapar värdet och nyttan – till vårdpersonalens möte med medborgaren. 
    • om bristande underhåll eller nyligen genomförd minskning av personalen gör att vi inte ens når den servicenivå som fanns för bara ett år sedan. Ett exempel är underhållet järnvägarna som missköttes i 10 år. Först när olyckor uppstod kom ”satsningarna”.
  • … styrs inte satsningen av ett förväntat resultat – ett värde – som också ska följas upp. Att inte ge denna styrning är att svika berörd myndighet och medborgarna som finansiär, producent och användare av tjänsten.
  • … försvinner mer skattepengar i den svarta lådan.

Vi saknar en tjänsteportfölj med sammanställning över alla kostnader och beslut i stat, region, kommun och EU som berör ex vården.

Det gör att vi inte heller har en projektportfölj med helhetskostnad och grepp över hur ex vården påverkas av alla beslut. Se även Kontroll- och uppföljningssystem.

Det blir därför också en en demokratisk fråga där uppdragstagarna/politikerna har ett informationsövertag. Medborgarna behöver stöd för att fungera som uppdragsgivare och huvudman med koll på hur deras pengar används – vad som kommer ut av dem. Värdet!

Vi behöver tänka om

 Ett perspektivskifte i den offentliga och politiska verksamheten utgår från där värdet uppstår. Det ger transparens, gör att pengar styrs dit värdet och nyttan finns, och att politikers förslag och resultat blir tydliga.

Den offentliga verksamheten beskrivs som medborgaren möter den. Ett skyltfönster som synliggör värdet för tjänster inom exempelvis:

  • trygghet i vardagen (allas välmående)
  • infrastruktur (transporter, betalningsmedel, telekom)
  • vård
  • skola – kunskap 
  • pension

Bakom skyltfönstret visas en värdedriven struktur som skapar och mäter värdet – och ytterst medborgarnas välmående.

Dessa tjänster finns i en katalog som man kan zooma in och ut i. Vård delas upp i ex hälsokontroll, friskvård, akutvård, planerad vård, mödravård, tandvård, äldrevård – som i sin tur kan zoomas in i.

Vi måste börja där värdet uppstår. Hos ex vård- och blåljuspersonal och lärare som utför tjänsternas kärnuppgifter. Värdet uppstår när de på olika sätt möter medborgarna.

Värde, effektmål och välmående
Värdet är de effekter som förväntas uppstå när en tjänst är utförd. Effektmålet används för att mäta uppfyllandet.

Effektmålen kring medborgarnas fysiska och mentala välmående är stående effektmål eftersom det är utgångspunkten för all offentlig verksamhet. 

Värde och effektmål används sparsamt idg. Välmående mäts inte för att det bedöms som svårt att mäta. Erfarenheten säger att 

    • ju svårare det är att ta fram ett effektmål desto viktigare är det eftersom det inte är självklart.
    • det som inte mäts förfaller – vill vi ha ökat välmående krävs ansträngningar för att bli bättre på att mäta.

Värden som ligger vid sidan av eller indirekt påverkar välmåendet finns. Frågan är om folket vill stödja dessa värden med sina intjänade skattemedel? Därför ska dessa värden godkännas av folket vilket inkluderar effektmål och hur de mäts och följs upp utifrån hur pengarna används.

Effektivitet
Vi måste prioritera och styra pengar till de verksamheter/tjänster där värdet för medborgarna uppstår.

De som ger ett lågt värde för pengarna behöver bli synliga och diskuterade eftersom detta försämrar effektiviteten.

Vi ska följa upp hur mycket och andel av pengarna som går direkt respektive indirekt till att producera tjänsten. 

Stabs-, löne- och ekonomienheter ses som interna stödfunktioner. Sedan tillkommer övergripande stödfunktioner som ex Skatteverket, Riksrevisionen, MSB och politiska verksamheter. De skapar inte ett direkt värde för medborgaren men behövs indirekt för att de offentliga tjänsterna ska fungera.

Om de interna eller övergripande stödfunktionerna inte underlättar för dem som utför kärnuppgifterna minskar effektiviteten. Det krävs då mer resurser får att uppnå samma värde/effektmål. De kan dock skapa andra värden som i så fall ska preciseras och följas upp.

Målet är att upprätthålla avtalad servicenivå och utifrån medborgarnas perspektiv och behov ordna en effektiv tjänst. Det innebär att skattemedel som inte går till de avtalade offentliga tjänsterna – till kärnverksamheterna eller dess stödfunktioner – försämrar effektiviteten.

Effektiviteten styrs till stor del av våra politikers förmåga att få till stånd kontinuerliga förbättringar inom sitt ansvarsområde och inom den offentliga verksamheten i stort. Ur effektivitetsperspektiv är denna ordning skör.

Effektiviteten kan förbättras genom att medborgaren själv, likt dagens skolpeng, beslutar om hur behov bäst löses. I kombination med information om värdet (nyttouppföljning) av olika tjänster kan medborgaren exempelvis

  • vid vårdbehov besluta om var jag vill få denna vård. En friskpeng ges för betalning till önskad vårdgivare. Embryot kallas vårdskuldsedel som dock har snävare innebörd kring valmöjlighet.
  • vid behov av omsorg på äldre dagar eller rehabilitering ges en omsorgspeng för eget val. Denna kan kombineras med friskpengen.
  • vid behov av barnomsorg välja form och innehåll med en barnpeng – inte bara val av förskola. 
  • besluta om vilka medier jag vill använda. En mediepeng ersätter helt eller till del statsstödda till medier – så att medborgaren själv tar beslut. 

Skattmedel som inte går tillbaks till medborgarna ska ingå i samhällskontraktet. Ur medborgaren perspektiv försvinner dessa pengar vilket minskar effektiviteten vilket motiverar hårda krav på syfte, nytta och uppföljning. Det handlar om stöd som ges till FN-organ, statsbidrag, Migrationsverket eller SIDA – men också direkt stöd till politiska partierna. 

Förväntade effekter och resultatet av detta stöd ska redovisas som för alla tjänster och åtaganden – och följas upp. Dessa effekter ska vara godkända vid sidan av det stående effektmålet välmående. 

Servicenivå
För medborgarna är servicenivån det centrala, inte vem som utför den eller antal kronor som förbrukas. Det centrala är vad vi får för våra pengar. Vi vill möta en vård, skola, äldreomsorg och infrastruktur som fungerar som avsett. Vi vill följa upp att politiker klarar sitt ansvara – att hålla serviceavtalens servicenivå och budget. Att förbättringsverksamheten är aktiv och transparent. Där den högsta beslutsinstansen är medborgarna.

Vi måste enas om den servicenivå vi vill ha på överenskomna tjänster. I praktiken genom politiska åtaganden i partiernas valprogram som är det preliminära samhällskontraktet. I programmet definieras pengar och lösningar som krävs för att hålla nivån. Förutsättningarna kan förändras över tid och då kan mer/mindre pengar och åtgärder behöva tillföras – men dessa fakta ska framgå.

Förbättra, vidmakthålla eller avveckla
Satsningar behöver ange om de syftar till att förbättra eller vidmakthålla servicegraden.

Vidmakthålla kan behövas för att täcka exempelvis personalbortfall, för att möta en ökad befolkningsmängd – och för att hantera det nödvändiga underhållet. Pengarna behövs, men förbättrar inte servicenivån i vården utan krävs för att behålla aktuell nivå. Detta kallas även noll-förvaltning.

Andelen som går till förbättring berättar om verksamhetens strategiska beslutsförmåga och trend. Smarta vägval och att i tid planera för att ersätta lösningar med kostsam noll-förvaltning ökar utrymmet för förbättringar.

När vidmakthållande tar alla resurser utan förbättringar sikte kan det tyda på ineffektivitet där förändring i form av avveckling och eventuellt nya lösningar krävs. Ju tidigare desto mindre smärtsam är förändringen.

Skyltfönster
Servicenivån och effektiviteten ger en snabb känsla för den offentliga verksamhetens utveckling – med medborgarens ögon.

Det ger nya sätt ha bedöma och ha koll på hur den offentliga verksamheten fungerar med medborgarens ögon sett. Exempelvis:

  • Offentlig verksamhet betraktas totalt eller uppdelat per region, kommun eller tjänst i tjänsteportföljen.
  • Samma tjänster jämförs mellan kommuner och regioner.
  • Samma tjänster jämförs mellan länder.
  • Reformer och satsningar värderas genom påverkan på berörda tjänsters effektivitet (pengar, servicegrad) – förstå/ta ställning olika förslag.
  • Reformer och satsningar följs upp. Löften utan substans framgår.
  • Utvecklingen för en tjänst kan följas och jämföras över tid.
  • Jämförelser i effektivitet mellan utbildning som köps av av privatägda friskolor eller kommunägda skolor.
  • Information/fakta till medborgarna är alltid tillgängliga och i önskvärda former former – likt annan verksamhet.

Politik på en högre nivå
Detta klargör kärnuppgifterna, politikers ansvar och samhällskontraktet för de tjänster som vi har valt att finansiera gemensamt via skattemedel.

Vi kan koppla politikers/partiernas ansvar till serviceavtal med utpekade ansvariga politiker. Serviceavtalen är komponenter i ett samhällskontrakt som nu är ett verkligt avtal – inte ett svepande ord utan ansvar.

Partiets valprogram är preliminära samhällskontrakt som blir verkliga utifrån det mandat som ges i de demokratiska valen och efterföljande regeringsbildning.

Och med denna struktur i botten kommer den politiska debatten att gälla sakfrågor utifrån förbättringar, lösningar, servicenivå och vad vi får för våra pengar.

Partiernas långsiktiga strategier är ett nödvändigt underlag som grund för val av politiskt parti. Fokus är åt vilket håll vi vill att Sverige ska utvecklas.

HUR 9. Ansvarsutkrävande

Vi stärker rättssystemet, skyddar grundlagar och gör det möjligt att ställa politiker till svars.

Sverige har brister i rättssystem och likhetsprinciper inför lagar. Partipolitiker har gjort sig immuna genom att ledamöter i beslutande församlingar (riksdag, region, kommun) inte kan åtalas för lagstridiga beslut. Det gör att lagar och domstolsbeslut kan nonchaleras utan konsekvenser och tjänstemän bedriva aktivism i strid mot fattade domstolsbeslut.

Många uppfattar felaktigt KU (Konstitutionsutskottet) som en domstol med mandat att åtala politiker som missköter sig. KU granskar regering/ministrar årligen där kritik innebär förhoppning om förbättring. Inget är tvingande och kritiken kan återkomma år efter år. Det är inte ens obligatoriskt att inställa sig till ett KU-förhör.

Lagförslag granskas av Lagrådet, en myndighet som bedömer om föreslagna lagändringar är tekniskt korrekta, genomförbara och följer grundlagarna. De är ett rådgivande led i lagstiftningsprocessen utan beslutskraft. Det gör att politiker kan köra över Lagrådet, något som sker och som försämrar tilltron till rättssystemet.

Sverige saknar en författningsdomstol som skyddar våra grundlagar och dess efterlevnad. De är öppna för förändring och många inser inte att politiker kan skriva bort såväl yttrandefrihet som demokrati.

Konsekvensen är att demokratin är oskyddad och likhetsprinciper satta ur spel. En författningsdomstol införs för att värna om grundlagarna i sig och säkerställa att ny lagstiftning är i linje med grundlag. Om Lagrådets rekommendation skiljer från politikers åsikt, avgörs frågan i författningsdomstolen med mandat att avslå lagförslag om de hotar grundlagarna. Lagrådet blir en del av författningsdomstolen och byggs in i granskningen av lagstiftningen där större grundlags- och samhällsförändringar kan bli föremål för folkomröstning.

Ämbets- och tjänstemannaansvar återinförs så att politiker i beslutande församlingar och ansvariga politiker för offentliga tjänster tillsammans med tjänstemän inom aktuella myndigheter kan åtalas. Oberoende av åtal kan berörda prickas enligt etisk uppförarandekod.

Medborgare som anser sig tagit skada av beslut eller hantering inom staten kan idag vända sig till Justitieombudsmannen (JO). Justitiekanslern (JK) är statens advokat. Vi vill se att JO säkerställer stöd till medborgaren när en felande myndighet inte följer JO:s utlåtande.

JO flyttas ut från riksdagen och blir en oberoende tredjepart som återrapporterar till Medborgarkontoret. JK återrapporterar till riksdagen när politiker företräds.

KU ses som uppdragstagarnas interna angelägenhet, d v s möjligheten att väcka misstroende mellan varandra.

I civilmål har Sverige ett system med yrkesdomare och nämndemän i lägsta instans (tingsrätten) som ska ge medborgarens syn på civilmål. Nämndemännen består av politiker som utses av sina partier, något vi vill ändra. Politiker kan inte sägas företräda medborgarna – de har allt färre medlemmar och är alltmer toppstyrda. Det ska inte finnas misstanke om att en viss partilinje har påverkat en dom.

HUR 10. Hindrad korruption

Vi inför kontroll, regelverk och metoder som hindrar korruption riktad mot medborgaren som huvudman och finansiär.

Transparency International definierar korruption som ”att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. Vi ser korruption som ett illojalt agerande riktat mot medborgaren som huvudman – ett perspektiv som gör huvudmannen till ägare av problemet och ansvaret.

Korruption är ett brett begrepp som omfattar allt från mutbrott, vänskapskorruption och utnyttjande av informationsövertag till all form av påverkan på beslut inom offentlig verksamhet. Det gemensamma är huvudmannens (skatte)finansierade offentliga verksamhet och okunskap om det som sker. Fundamentet för vårt samhällsbygge är tillit vilket korruptionen förstör tillsammans med huvudmännens ekonomi.

Vare sig agerandet är medvetet eller omedvetet (aningslöst/inkompetent) förstör detta vårt samhälle och måste tas på största allvar.

Utgångspunkter
Medborgaren som huvudman ger politiker mandatet och förtroendet att hantera skattepengarna för att utföra överenskomna uppdrag i enlighet med (grund)lagarna och uppdragsgivaren villkor.

Politikerna är ytterst ansvariga för all offentlig verksamhet – oberoende av organisationsform (myndighet, verk, ideellt eller vinstdrivande bolag). Den politiska utövningen ska alltid ske med medborgarens bästa för ögonen med ett ansvar att ge en korrekt bild av verkligheten – och vid förändringar redovisa bästa möjliga beslutsunderlag utifrån de fakta som kan uppbringas.

Uppdragstagare ska inte missbruka sitt förtroende och/eller mandat. Medborgarnas pengar ska hanteras ansvarsfullt och gå till det de är avsedda ex sjukvård, skola, pensioner, sjukförsäkringar.

Skattepengar ska inte användas för maktspel, partitaktik eller att driva egna agendor och karriärvägar. Inte heller ge partikollegor som har misskött sig reträttplatser. Eller tillsätta strategiska positioner för att behålla kontroll istället för den som är bäst lämpad. Eller sälja ut statlig/kommunal egendom till underpriser mot förväntade motprestationer.

Eller ge privatägda företag tillgång till marknader eller fördelaktiga avtal på medborgarnas bekostnad eller ändra förutsättningar för offentliga verksamheter utan villkor som säkerställer värdet för medborgarna.

Eller att medborgarna vilseleds, inte får korrekt information eller att beslutsunderlag undanhålls. Politiker kan uttala att statens finanser är goda utan att nämna att kostnader överförts till kommunerna.

Eller att politiska åtaganden inte följs upp, smyga in åtgärder eller beslut utan att fakta eller konsekvenser redovisas eller sekretessbeläggs.

Eller att politikerna i en jävsituation tillåts ta beslut som berör dem själva eller sina politiska parter.

Eller att public service och massmedierna skriver artiklar om den ”bästa taktikern” istället för att driva fram transparens, ansvar och öppna agendor som självklarheter.

Grundläggande problem
Att partipolitiker ses som ”makthavare” har etablerat attityder, beteenden och vanor som kan blockera andra synsätt – hos medborgare, politiker, massmedia, jurister etc. Det krävs nya tankemönster för att komma rätt.

Politiker i beslutande församlingar (riksdag, regioner, kommuner), kan enligt lag, inte åtalas för något beslut de tar – även olagliga beslut kan tas utan personlig risk. Detta har skapat en arrogans som kallas domstolstrots – dvs partipolitiker följer inte domstolsutslag.

Politikerna kan rekrytera personer utan kompetens även till nyckelpositioner, ex GD, och bestämmer sina egna anställningsvillkor med ex reträttplatser när opinionen kräver åtgärd.

De politiska partierna finansierar sig med huvudmännens skattemedel (partistöd på 6 000 miljoner per valperiod) – och är därmed oberoende av sina väljare och medborgare. De är anställda heltidspolitiker, i medborgarnas tjänst, som kontrollerar både det politiska och det demokratiska systemet och som inte behöver lyssna på någon – eller vara kompetenta.

När lagar och regelverk inte är perfekta krävs perfekta människor – och vem kan ens på skämt sägas vara perfekt? Ett dilemma som bara kan lösas med ett system av åtgärder som syftar till ett verkligt ansvarsutkrävande. 

Grundläggande förändringar och åtgärder
Utan transparens kan inget ansvar utkrävas. Det räcker inte med några åtgärder. Det krävs en serie förändringar som samverkar och bygger på förändrade synsätt, insyn i all verksamhet, oberoende granskningar, ändringar i regelverk och ansvarstagande.

Punkterna 1-7 är beskrivna i programmet – här redovisas kopplingen till korruption.

  1. Nationellt medborgarkontor agerar huvudman för medborgarna gentemot uppdragstagande politiker/politiska partier och myndigheter. Maktspel och maktstrukturer ersätts med åtaganden, ansvar och balanserad samverkan.
  2. Tredjepartsgranskningar säkerställer att lagar, regelverk och etisk uppförandekod efterlevs. Brister och avvikelser rapporteras med åtgärder som följs upp – inget ”sopas under mattan”. Avvikelser som inte ska lagföras hanteras av Medborgarkontoret. Speciellt viktigt är beslutsprocesser, public service, andra medier med skattestöd och tillsynsmyndigheter, ex Livsmedelsverket, som bevakar medborgarnas bästa. Granskningar som avser Medborgarkontoret offentliggörs och följs upp på samma sätt.
  3. Tredjeparter godkänner sekretess och klassificering av dokument som offentlig handling. Utgångspunkten är ”medborgarens rätt att få veta”.
  4. Medborgarens insyn och inflytande ökar med lättillgängliga fakta och beslutsunderlag, kortare beslutscykler och nya kanaler att påverka. Att undanhålla eller vilseleda medborgaren med information som inte speglar verkligheten ses som korruption – ett svek mot huvudmannen.
  5. Politiska beslut blir transparenta och beslutsmandatet begränsas. Varje förändring klassificeras utifrån samhällspåverkan och regelverk för krav på beslutsunderlag, kontrollpunkter, granskningar och godkännande av tredjepart, medborgarforum, intressenter etc – och som ytterst kan leda till folkomröstning.
  6. Uppföljning av medborgarnas pengar blir enkel med en offentlig verksamhet med definierade tjänster och ”skyltfönster”. Varje tjänst har en utpekad politiker med det yttersta leveransansvaret för det medborgarna får ut av sin finansiering (kärnleveranser, overhead, servicenivå och värde/nytta). Ändringar i faktiskt skattetryck redovisas – att det idag är långt över 50 % av både den årliga inkomsten och livsinkomsten är svårt att få fram. Nya skatteuttag och engångsuttag från pensionsfonder och liknande kräver beslut enligt punkt 5.
  7. Etik genom uppförandekod etableras inom all offentlig verksamhet och är ett ledningsansvar. Denna kod är normerande för bedömning av klandervärd moral och misstroende.
  8. Lobbyverksamhet med svängdörrar mellan beslutsfattare på alla nivåer inom politiken och näringslivet hindras genom reglerad redovisning av möten, agendor, dokumentation och resultat. Redovisning ska ske av bisysslor, ägar- och vänskapsintressen samt av politiska nätverk, sidoorganisationer och kommersiella nätverk. Skärpta karens-/övergångsregler till och från näringsliv för alla nyckelpositioner – lagen som gäller från juli 2018 är begränsad till statsråd- och -sekreterare under ett år och utan sanktioner (rådgivande).

Kompletterande åtgärder:

  • Lagstiftningen kring korruption samordnas med en definierad begreppsapparat och följer internationell standard.
  • Garanterat skydd och säkra kanaler för visselblåsare.
  • Felande politiker/höga tjänstemän anmäls av Medborgarkontoret för tredjepartsbedömning. Ett prickningssystem införs.
  • Medborgare kan rikta misstroende mot politiker via Medborgarkontoret.
  • Ett kommunalt rättssystem som utgår från motsvarande statliga ordning.
  • Säkerställ demokratisk tillämpning av kommunernas självstyrelse – medborgarnas specifikt beslutade, inte politikernas ofta centralt beslutade.
  • Felaktigheter begångna av ledamöter i offentliga beslutande församlingar görs åtalbara (undantag i lag tas bort).
  • Ämbetsmanna- och tjänstemannaansvar avtalas vid rekrytering och lagfästs som princip.
  • Att åsidosätta kompetens/meriter/skicklighet som kriterium vid rekrytering omöjliggörs (undantag i lag tas bort).
  • Medborgarkontoret har vetorätt vid rekrytering/anställning av uppdragstagande nyckelpersoner i politisk/offentlig verksamhet.
  • Tidsbundna anställningsavtal med lön efter avsättning upphör.
  • Skärpt regelverk kring beslut, redovisning och kontroller där skattmedel lämnar systemet – dvs inte återförs till medborgarna. Ex partibidrag, vinstuttag, internationellt bistånd, överföring/försäljning av offentlig verksamhet. Även statsstöd följs upp på samma sätt – syfte, användning och resultat.
  • Redovisning av den juridiska form politiska partier använder, dvs ”allmännyttiga ideella föreningar” sker likt ekonomiska föreningar.
  • Redovisning av anonym sponsring, även inom partier.
  • Det ska vid behov vara möjligt att spåra betalningar mellan berörda aktörer.

Överstatliga beslut
Kommersiella aktörer är alltmer centrerade till ett fåtal multinationella företag inom finans, läkemedel, livsmedel, jordbruk, vapenindustri och media.

Kommersiella eliter bjuder in i den politiska som träffas bakom lyckta dörrar. För vems skull dessa möten hålls framgår inte. Inga frågor besvaras. Detta finns inte inom politikernas mandat att medverka men fortgår år efter år.

Med samma ägarintressen kan synergier skapas för att generera intäkter som betalas av medborgarna. Media kan användas för att driva fram otrygghet och kriser som kräver dyrbara åtgärder – oräknat det mänskliga lidandet. Ett exempel är beslutet att vaccinera befolkningen mot ”svininfluensa” 2009 där 300 ungdomar drabbades av narkolepsi. Danmark tog ett annat beslut.

Båda dessa exempel kan mötas med förändringar och åtgärderna ovan – och genom att fler nationer har motsvarande demokratiska system med samma manifest bas.

Sedan inträdet 1995 har vi under relativ tystnad överfört beslutskraft till Europeiska unionen. Uppskattningar anger att riksdagen tar mindre än en tredjedel av lagstiftande beslut idag jämfört med EU-inträdet (66 % och nu 20-30 %).

… i EU:s regi
EU:s totala budget och beslutskraft gör att lobbyindustrin runt EU är enorm. Korruptionsproblemen som EU själva rapporterar om är en pågående storskalig samhällsförstöring. Rapporterna följs inte upp av åtgärder – bara fler rapporter.

Handelsavtal förhandlas och beslutas bakom lyckta dörrar. När underlaget sprids kallas det ”läckage” – ex TTIP som stoppades av oroade medborgarrörelser. Både politiker och media är ganska förtegna. Bara månader senare kom CETA – ett liknande upplägg har beslutats och ska nu godkännas av alla EU-länder. Det har godkänts i Sverige trots påpekade brister i konsekvensanalysen både vad gäller ekonomi, nyttan för medborgarna och företagens rätt att stämma staten i ett separat upprättat rättssystem. Ansvarigt statsråd lämnar riksdagen under utfrågningen.

EU:s demokratiskt valda parlament och EU-rådet (jämför vår riksdag med regering) ”körs över” av EU-komissionen vilket är 100 % odemokratiskt – ex Monsanto (glyfosat/roundup) där inte EU:s egna försiktighetsprincip iakttas.

De 751 EU-parlamentarikerna får ca € 5 000 per månad för att täcka kostnader för telefon, post och internet. När en grupp journalister (från varje EU-land) vill se redovisningen av hur dessa pengar används sade till slut även EU-domstolen ”Nej” – av parlamentarikernas privata/integritetsskäl.

Vi måste kunna lita, inte bara på svenska EU-parlamentariker, utan även politiker från andra länder. Kan vi lita på att de arbetar för medborgarna? Hur får vi insyn? Hur kan vi påverka? Vem bedömer transparens vs sekretess?

Flera av punkterna ovan bidrar till att mota dessa beteenden, exempelvis kontrollsystem (pkt 5), kompletta beslutsunderlag (pkt 4) och lobbyverksamhet (pkt 8). Idealt möts detta proaktivt innan skattepengar förbrukas – inte hindra felaktigheter som redan utförts. Uppenbarligen har vi en lång väg att gå, men Sverige kan visa vägen med ett medborgarägt demokratisystem.

HUR 11. Etisk uppförandekod

Nya etiska uppförandekoder införs för politiker och tjänstemän som stöd för sitt agerande.

Politiker är uppdragstagare som fått medborgarens förtroendet att med deras pengar ansvara för avtalade leveranser – där den sista raden handlar om medborgarnas välmående.

Därför ska de moraliska kraven vara högt ställda på politiker och högre tjänstemän som i sin utövning statuerar exempel. Det får rättsliga följder om lagar bryts, något som förstärks med tjänstemannaansvar och ämbetsmannaansvar.

Men även omoraliskt beteende ska få konsekvenser. Politiker kan idag rikta misstroendeförklaringar mot varandra, vilket fortsatt är deras ensak.

Medborgarna ska kunna rikta sina misstroendeförklaringar mot politiker och högre tjänstemän, men nu via en oberoende tredjepart.

För medborgaren som huvudman ska det exempelvis inte accepteras att bli vilseledd genom att sekretessbelägga information. Det är omoraliskt att på skattebetalarnas bekostnad bedriva maktspel och egna agendor. Eller att avtala om reträttplatser och generösa avgångsvederlag för de som misskött sig. Det kan handla om tjänstemannaaktivism, domstolstrots, slöseri med pengar eller att dölja verkligheten.

Därför införs en etisk uppförandekod som stöd för den moral vi förväntar oss av uppdragstagande politikers och högre tjänstemäns beteende inför huvudmannen – medborgarna.

Koden införs i alla offentliga och politiska enheter och är ett ledningsansvar. Kodens innehåll förvaltas av Medborgarkontoret och ett etik- och ansvarsråd införs som tredjepart med mandat att pricka eller avsätta den som har missbrukat eller förbrukat medborgarnas förtroende.

HUR 12. Våra pengar och svenska kronor

En ekonomiskt sund hantering av medborgarnas pengar och svenska kronor införs – sund ur ett medborgarperspektiv.

Medborgarnas pengar
Den offentliga sektorn har inga egna pengar. Varken EU, stat, region, kommun, myndigheter eller partipolitiker har egna pengar. Det är medborgarens pengar. 

Medborgaren finansierar den offentliga sektorn genom att betala skatter och avgifter på mer än 70 % av sina intjänade pengar. Mindre än 10 % av den offentliga sektorn finansieras av företagen via vinstskatt.

Oavsett om partipolitiker beslutar om skattnivåer, avgifter, köper tjänster, lånar upp pengar, betalar räntor eller EU-avgifter, avvecklar eller säljer skolor, egendomar och mark eller ger inlåningsgaranti är det är samma plånbok – medborgarnas intjänade pengar.

Det faktiska skatteuttaget klargörs utifrån ovanstående. Parallellt redovisas hur medborgarnas pengar används: 

  1. Till offentliga tjänster som ger värde och välmående för medborgarna.
  2. Till offentliga tjänster som ger ett otydligt/lågt värde för medborgarna (vilka vill vi ha kvar?)
  3. Till det partipolitiska systemet och det värde dessa ger medborgarna.
  4. Till mottagare utanför systemet – ex bistånd via SIDA och direkta FN-bidrag. Värde som inte går till medborgarna ska redovisa fakta om belopp, syfte, värde för mottagare, planerad uppföljning och utfall. 

Under varje punkt redovisas andel som går direkt till tjänstens utförare – dvs de som skapar värdet/välmåendet. Resterande är så kallad overhead för att stödja tjänstens utförare. Andelen overhead är ett nyckeltal för effektivitet.

Effektiviteten beskrivs också genom jämförelser mellan kommuner och länder. Så kallad benchmarking. Exempelvis tjänsten akutsjukvård och antalet intensivvårdsplatser över tid ställt mot skattemedel som används. 

Partisystemet är inte ett självändamål utan ska som alla andra tjänster meritera sig. Det partipolitiska systemets interna angelägenheter som inte genererar värde för medborgarna ska rimligen finansieras av partiernas egna intjänade medel. 

Medborgarnas svenska kronor
Tillhandahållande och hantering av pengar är en central del av landets funktion och en nödvändig del av den offentliga infrastrukturen. Enligt lag är det endast riksbanken som har rätt att ge ut svenska kronor som betalningsmedel – hittills i form av kontanter.

Se klippet ...

 

Det som har hänt är alltså att partipolitikerna i mitten 1980-talet möjliggjorde storskaligt skapande av privatägda pengar. De tog bort gällande bank-/kreditreglering och öppnade för en kraftig ökad bankutlåning och den första bankkrisen 1990.

Den ökade utlåningsvolym ökar penningvolymen i landet, inte med lagstadgade svenska kronor, utan med så kallade bank-kronor. Bank-kronor som ökar de privatägda bankernas ränteinkomster. 

Räntorna för lånen skapas inte. Ökad utlåning leder till att mer av medborgarnas intjänade pengar går till att betala räntor – både privat och via offentlig sektor som också tar upp lån.

Detta ökar, tillsammans med ett allt dyrare boende, utlåningen tills skuldmättnad uppnås. Medborgarnas intjänade pengar räcker helt enkelt inte för att betala mer räntor. Amorteringar och räntor tvingas närma sig noll – vilket är vårt nuläge.

Bankerna tjänar dock fortfarande pengar eftersom de ”lever” på räntegapet mellan riksbankens styrränta som kan vara noll/negativ och det ”marknaden” betalar för lånen.

De privatägda bankernas pengar har nu ersatt mer än 95 % riksbankens kontanter (svenska kronor). Bankerna har alltså kontroll över medborgarnas pengar genom hantering av konton, betalningsmedel, betalningssystem. Intentionen är att sluta med kontanthantering och få kontroll på 100 % av pengarna. 

Utan att ha alternativ betalar medborgare och offentlig verksamhet idag runt 200 miljarder varje år i räntor och hantering av bank-kronor till de privatägda affärsbankerna. Detta är ca 40 000/år för varje förvärvsarbetande svensk. Bankerna tar dessutom i storleksordningen 5-7 % av varje betalning som går via kontokorten.

Till detta ska läggas återbetalning/amortering av själva skulden av bank-kronor som det svenska folket lånar för inköp av ett allt dyrare boende. ”Spelet” kan pågå så länge ytterligare banklån tas. Allvaret inses när amorteringarna går mot noll och värdet av inköpt boende sjunker men inte skulden. Denna risk ligger på medborgarna – utan att alternativ finns. I andra länder avskrivs skulden i samma grad.

Ett annat sätt att beskriva spelets allvar är att när medborgare tar banklån förväntas de betala tillbaks de pengar som nyss inte fanns till ägarna av banken. Dessutom ska de varje år betala ränta på pengar som nyss inte fanns. Det som händer är att

  • medborgarna dammsugs på reella värden – dvs intjänade pengar de arbetat många timmar för.
  • reella värden som fastigheter/mark övertas av privatägda banker när lånen inte kan återbetalas.

Pengar är ett betalningsmedel som riksbanken tidigare tillhandahöll för medborgarna genom kontanterna. Medborgarna sparar enorma summor när riksbanken i egenskap av folkets bank

  • tillhandahåller svenska kronor genom både kontanter och e-kronor. Med kontanter möts behovet av fysiska pengar samtidigt som dagens sårbarhet reduceras.
  • tillhandahåller konton och betalningssystem för alla medborgare. Ett alternativ till bankernas kortbetalningar som kostar 5-7 % – dvs minst 50 kronor per tusenlapp och ännu mer när bedrägerier med kontokort och så kallade identitetsstölder räknas in. 
  • administrerar medborgarnas skattekonton – idag använder skatteverket ett privatägt banksystem.
  • lösningar som stoppar och avvecklar bank-kronor.
  • reglerar medborgarnas behov av pengar utifrån livskurvan – direkt till medborgarna – inte via bankerna.

Sammantaget måste denna folkbank återta skapandet av pengar och hantera konton och betalningar som offentliga tjänster.

Detta är inte en sak-/partipolitisk fråga. Det är en systemfråga. Våra pengar är en vital del av vår infrastruktur och måste åter bli och vara just våra pengar.

Den som är satt i skuld är inte fri
Ett tydligt exempel är att EU:s beslutade ”Coronastöd” och ”Återhämtningsfond” ökar svenskarnas skuldbörda betydligt – fördubblar den. Skulden ska betalas tillbaks mellan 2026-2058 – plus ränta. I praktiken beskattar EU medborgarna i varje land utan att ha denna rätt.

Stödet går inte till medborgarna men ska solidariskt betalas av dem. Den som är satt i skuld är inte fri (Göran Persons avskedstal). Nu har Göran Persons föregångare och efterföljare gjort oss ofria. Bara vi kan göra oss fria igen – det räcker nu.

HUR 13. Värderingar och grundlagar

Ett samhälles värderingar speglas i dess lagar och behöver därför skyddas.

Sverige är ett land med fri åsiktsbildning byggt på yttrandefrihet och tryckfrihet. Enligt likabehandlingsprincipen är vi lika inför lagen och ska behandlas på samma sätt oberoende av kön, sexualitet, etnicitet och religion. Våra värderingar och grundlagar speglar varandra och är ett fundament vårt demokratiska samhälle.

Men det faktum att politiker kan ta olagliga beslut utan att kunna åtalas och att grundlagar inte skyddas av en författningsdomstol gör att likhetsprincipen är satt ur spel. Våra förtroendevalda kan sätta sig över lagar, göra inskränkningar i vår frihet och till och med skriva bort demokratin utan att medborgaren får tycka till.

När tjänstemannaansvaret togs bort på 70-talet skapades brister i rättskedjan. Sedan dess har åtskilliga motioner om återinförande stoppats i beredande utskott. Propositioner från partier i regerande ställning lyser med sin frånvaro. 

En författningsdomstol behöver inrättas som skyddar grundlagar och därigenom realisering av våra värderingar. Den som bryter mot grundlagen ska kunna ställas till svars.

Demokratisystemet i sig skyddas mot politiskt inflytande genom att ägarskapet flyttas till medborgarna som i systemval tar ställning till föreslagna förändringar. Systemval arrangeras av det Nationella medborgarkontoret.

Kontakta oss

  • Jag medger att personuppgifter får användas för att förmedla information från föreningen som är relevant med föreningens ändamål. Personuppgifter tas bort när medlemskap enligt föreningens stadgar upphör (se stadgar).